Danskestenarna: På en plats 60–70 meter över havet, där någon kvarn knappast kunde ha legat långt från bebyggelse finns i skogen 10–20 kvarnstenar. En man som kände till stenarnas historia har berättat att de i folkmun kallats ”danskestenar”, då de ansågs huggna av danskar under medeltiden, när Halland, Skåne och Blekinge tillhörde Danmark. Åsbro vid Viskan kan ha varit platsen för utskeppning till det danska moderlandet, där sten för ändamålet saknas och möjligen var det m unkarna vid Ås kloster som initierade tillverkningen av kvarnstenar. Omkring 700 kvarnstenar har dokumenterats och uppskattningsvis finns ytterligare 300. Lämningarna är sannolikt resterna av en omfattande äldre ”stenindustri”. Hundratals, ja kanske tusentals misslyckade eller av andra skäl ofullbordade kvarnstenar finns kvar i nämnda skogsområden, av såväl handkvarns- som skvaltkvarnsstorlek. Gropar i urberget och mängder av skrotsten bär samma vittnesbörd. Mängden färdiga stenar som ej tagits till vara tyder på att verksamheten fått ett plötsligt slut, möjligen i samband med freden i Brömsebro 1645, då de danska kunderna ”försvann”.