Medelpad i Norrland
Län: 1634- Västernorrland (Y) län, 1646-54 Härnösand - län, 1654- Västernorrland (Y) län.
Lagsaga: medeltid- Hälsingelagen, 1401- Uppland, 1611- Norrland, 1718-1719 Medelpad-län.ls 1720- Västernorrland
Domsaga: 1671-1878 Medelpad, 1879-1965 Medelpad V, Medelpad Ö.
Tingslag: Attmar, Borgsjö, Indal, Ljustorp, Medelpad V, Medelpad Ö, Njurunda, Njurunda-Skön-Ljustorp, Selånger, Skön, Stöde, Torp, Tuna.
Fögderi: se nedan
Stad: Sundsvall
Militär:

Arkiv: Medelpad (Med) landsarkiv, Norrland
Länk: Tacitus

När den moderna länsindelningen infördes som en följd av 1634 års regeringsform kom Medelpad att tillhöra Västernorrlands län. Detta delades under perioden 1646–54 upp i Hudiksvalls län och Härnösands län, varvid Medelpad hörde till det senare. Sedan dessa län åter sammanslogs 1654 har landskapet hela tiden hört till Västernorrlands län.

1720-

Socknarna i hela Medelpad hörde från 1720 till 1881 till Medelpads fögderi.

1881-

Från 1881 till 1917 hörde socknarna i östra Medelpad till Medelpads östra fögderi och de i västra till Medelpads västra fögderi

1918-

Vivsta fögderi mellan 1918 och 1946 för socknarna Alnö, Hässjö, Ljustorp, Nurunda, Skön, Timrå och Tynderö

• Ljunga fögderi mellan 1918 och 1946 för socknarna Holm, Indal, Liden, Attmar, Selånger, Sättna och Tuna och från 1918 till 1971 med socknarna Borgsjö, Haverö, Stöde och Torp
• Indals fögderi mellan 1946 och 1971 för socknarna Alnö, Hässjö, Ljustorp, Timrå, Tynderö, Holm, Indal, Liden och Sättna

Sundsvalls fögderi från 1946 för socknarna Njurunda, Skön, Attmar. Selånger och Tuna

9171-

Mellan 1971 och 1991 ingick hela Medelpad i Sundsvalls fögderi

-1879

Medelpads domsaga

1879-

Medelpads Östra domsaga för socknarna i östra Medelpad

1879-

Medelpads Västra domsaga för socknarna i västra Medelpad

1965-

Medelpads domsaga

-1679

Stöde tingslag för Stöde socken.

-1713

Borgsjö tingslag för Bergsjö och Haverö socknar

1879-

Medelpads östra domsaga för socknarna i östra Medelpad med:

• -1925 Sköns tinglag för Sköns, Alnö och Timrå socknar,
• -1925 Ljustorps tingslag för Ljustorp, Hässjö och Tinderö socknar
• -1925 Njurunda tingslag för Njurunda socken
• 1925-1936 Njurunda, Sköns och Ljustorps tingslag för socknarna Alnö, Hässjö, Ljustorp, Njurunda, Skön och Timrå
• 1925- Indals tingslag för socknarna Holm, Indal och Liden
• 1936-1965 Medelpads östra domsagas tingslag

1879-

Medelpads västra domsaga för socknarna i västra Medelpad med:

• -1914 Tuna tingslag för Attmars, Stöde och Tuna socknar, Torps tingslag för Torps, Borgsjö och Haverö socknar
• -1914 Selångers tingslag för Selångers och Sättna socknar
• 1914-1965 Medelpads västra domsagas tingslag

1965-

Medelpads domsagas tingslag dit alla Medelpads socknar tillhörde

• 1965- med undantag av Alnö, Sköns och Selångers socknar som hörde till Sundsvalls rådhusrätt

1971-

Sundsvalls domkrets och tingsrätt för de delar som tillhört Sundsvalls rådhusrätt

1971-

Medelpads domkrets och tingsrätt för de delar som inte tillhört Sundsvalls rådhusrätt.

1972-

tillhör hela Medelpad Sundsvalls domkrets och tingsrätt

Första bevarade dokument med namnet Medelpad är från 1257. Medelpad lär komma av fornsvenskans Medhal, som betydde ”i mitten” och Pad, som betydde ”stig” eller ”vattenväg”. Detta har tolkats som åsyftande Sankt Olofsleden, som var en viktig vandrings- och ridled från Selånger till Trondheim i Norge, och/eller den medeltida havsviken och inseglingsrännan till Sankt Olofs utskeppningshamn i Selånger, mellan landskapets två älvar, Ljungan i söder och Indalsälven i norr.
Ytterligare en hypotes är att ”Medelpad” kan ha betytt ”strandterrängen i mitten”, och ursprungligen avsett Selångersfjärdens vikingatida centrala strandområde vid Kungsnäs i Selånger, men utvidgats till att avse hela det landskap som med tiden kom att administreras från denna ort.

Flera tusen skogsfinnar eller svedjefinnar, flyttade från Savolax och norra Tavastland i dagens Finland, och blev nybyggare i bland annat Medelpad, främst mellan 1570-talet till början av 1600-talet, vilket gav upphov till många nya byar, på gränserna mot Ångermanland respektive Hälsingland. Spår av finskt namnskick återfinnes i vissa naturnamn i dessa finnbygder. Skogsfinnarna bröt effektivt ny mark genom svedjebruk. De lärde sig svenska och blev tvåspråkiga, men bibehöll sin folktro. Orsaken till inflyttningen var kolonisationspolitik och skattelättnader på initiativ av Karl IX, samt krig och brist på obruten mark i Finland.

Källor från 1600-talet och senare talar om skogssamer och sockenlappar i Medelpad, vilka i många fall assimilerades in i den nordiska kulturen.

Norrlandskusten drabbades hårt av rysshärjningarna under de sista åren av stora nordiska kriget, 1719–1721. Sundsvall (i samband med slaget vid Selånger), och ett antal mindre bruksorter anfölls, plundrades och brändes ned.