Järle stad i Järle län i Västmanland

Karta: Järle stad,
Arkiv:
Länk: Järle

1629-

blir rikskammarrådet Karl Bonde landshövding i Närke och Bergslagen. Han var svåger till rikskanslern Axel Oxenstierna. Bonde var en av sin tids främsta experter på bergsbruk, och ett av hans projekt var att underlätta järntransporterna från Bergslagen till utskeppningshamnar, framför allt Stockholm och Göteborg. Som led i denna plan ingick dels att anlägga ett kanalsystem, dels att anlägga en stad i hjärtat av Bergslagen.

Bonde hade stora planer för Järle. Där skulle anläggas exporthamn, domkyrka och kungsgård. I april 1642 utgick ett påbud från landshövdingen om att köpmän framför allt från Nora och Lindesberg borde bosätta sig i Järle. De erbjöds också tomter. De som vägrade skulle förbjudas att utöva sin köpmansyssla. Marknaderna i Nora och Lindesberg skulle dock få fortsätta ytterligare ett tag, tills man hunnit bygga ut i Järle.

År 1639 lät man sextio knektar röja bort ojämnheter och växtlighet, för att på så sätt kunna tillskapa en torgplats. I juli kunde landshövding Gustav Eriksson Leijonhufvud meddela: …att den orten, såsom staden vid Järlehyttan skall bliva byggd uppå, den haver jag efter befallning låtit jämn göra.

Den 29 oktober 1642 godkändes Järles stadsrättigheter, samtidigt som Kristinehamn fick sina stadsrättigheter. Tanken var att Järle skulle göras till administrativt centrum för hela bergslagsbygden kring Nora och Lindesberg, och redan 1641 konstituerades Järle som ett eget landshövdingedöme – Järle län. I detta ingick förutom Noraskog och Linde bergslager, även andra delar av Västmanland och en del av Värmland.

Hela planen med en stad i Järle gick om intet, delvis därför att kanalen inte byggdes fort nog, och dels därför att människor inte flyttade till Järle som det var tänkt. Något landshövdingeresidens uppfördes aldrig. Ett sådant byggdes senare i Nora, men Nora län uppgick efter några år i Örebro län. Järles stadsrättigheter har aldrig formellt dragits in. Historikern Wilhelm Tham sammanfattar slutet för planerna: …berglagsvegetationen [växte] rik på den torgplats, om vilken man hyst förhoppningen, att den skulle bli en av den svenska järnhandelns centrala platser.