Götaland i Sverige

även: Norrland, Svealand

Ordet Götaland betyder ursprungligen ’götarnas land’, varmed åsyftades en av de två huvudstammarna som ansågs ha gett upphov till Sverige (den andra var svearna). Äldsta belägget härrör från 1384 Gøthalandom, och kallas i äldre källor främst ”sunnanskog” eller ”utanskog” mot benämningen ”nordanskog” om Svealand. Ordet finns egentligen belagt först i en text från 1400-talet: Kristoffers landslag hävdar att Sverige i forna tider hade bildats som en förening ”av svea och göta land”, det vill säga av svearnas och götarnas land. Då förefaller Götaland ha avsett Småland, Öland, Östergötland, Västergötland, Dalsland (förr Dal) och Värmland. Det skogiga och bergiga området Kolmården–Tiveden utgjorde gränsland mellan Svealand och Götaland, eller landet nordanskogs och landet sunnanskogs.

Blekinge, Bohuslän, Gotland, Halland och Skåne kom till följd av Sveriges stormaktstida expansion att, fastän historiskt oegentligt, räknas till Götaland. Termen Skåneland har föreslagits som alternativ beteckning för Blekinge, Halland och Skåne, men används i den betydelsen hittills bara i begränsad omfattning.

Värmlands län kom 1815 att överföras från Göta hovrätt till Svea hovrätt. Senast sedan dess har Värmland räknats till Svealand.