Älvsborgs slott i Älvsborgs stad i Västergötland

Karta: Älvsborg,
Arkiv: –
Länk:

Gamla Älvsborg, eller Älvsborgs slott, var från 1300-talet till 1600-talet en betydelsefull befästningsanläggning vid Göta älvs utlopp. Fästet låg på den södra sidan av älven, strax väster om det senare byggda Göteborg på den plats där Klippan (som är en del av primärområdet Kungsladugård) ligger idag. Numera är det en ruin och de ännu synliga lämningarna härrör från renässansslottet. Alla lämningar efter medeltidsborgen är försvunna.

1300-tal

Den första borgen i Älvsborg, byggdes före 1366, då ett ”hus” (medeltida beteckning på borg) omnämns i den så kallade Ålholmstraktaten. Borgen som var byggd i trä, och dess slottslän var då förlänat som pantlän av kung Håkan Magnusson. Han löste lånet och återfick Älvsborg senast 1370. Drottning Margareta pantsatte dock borgen ånyo 1377.

1436-

Under Engelbrektsupproret överlämnades Älvsborg till upprorsmännen av den tyske befälhavaren Mattias van Kaalen, men den brändes inte, till skillnad från många andra borgar, av Engelbrekts folk som leddes av marsken Karl Knutsson (Bonde).

1439-

belägras borgen av norska styrkor under Johan Umreise, som byggde en belägringsskans intill borgen. Norrmännen gav dock upp efter tio veckors resultatlös belägring då befälhavaren Ture Stensson (Bielke) erhöll betydande manskapsförstärkningar. Ture Stensson dog samma år och ersattes som hövitsman av Gustav Olofsson (Stenbock), äldre ätten.

1452, 1455

försvaras fästningen med framgång av Tord Bonde mot Kristian I:s angrepp.

1455-

Under oklara omständigheter överlämnar Gustav Olofsson borgen till den norske riddaren Olav Nilsson (Skanke) och den kom därvid även i kung Kristian I:s händer.

1471-

erövras borgen av svenska trupper.

1502-

anfaller prins Kristian (sedermera Kristian II), som bränner ned träborgen. Från bevarade uppgifter vet man att borgen då var bemannad med en styrka på 140 man. Från detta år finns också en teckning av borgen, utförd av Paul Dolnstein som varit brobyggarmästare i kurfursten Fredrik den vises av Sachsen tjänst och sedermera som landsknekt i Kristians här deltagit i belägringen av Älvsborgs fästning.

1519-

sätts fästningen åter i skick för dansk räkning genom Karl Knutsson av Tre rosor varefter den stannade i danskarnas händer till 1523, då den vid deras avtåg brändes ned igen.

1520-

återuppbyggs den och under Gustav Vasas tid lade man ned stora resurser på Älvsborg, ”effter thett ähr hampnen och nykelen för alle thesse landzender till Westersiönn, och porten emellan Norige och Hallandt”. Fästningen förstärktes och blev en stenborg under Erik XIV:s styre.

1563-

under Nordiska sjuårskriget, angrepps fästningen av danskarna och för att hindra dem brände svenskarna själva ned det lilla samhälle som vuxit fram sydväst om borgen, den så kallade Älvsborgs stad och stadsborna tvingades att flytta tillbaka till Nya Lödöse. Men trots detta erövrades fästningen av danskarna efter svagt motstånd den 4 september 1563. I freden i Stettin 1570 tvingas svenska staten betala en lösesumma på 150 000 riksdaler silvermynt att betalas inom tre år för att inte området ska tillfalla danskarna, vilket var en del av Älvsborgs lösen.

1565-

belägras Älvsborg förgäves av Per Brahe d.ä.

1571-

tvingas än en gång de som bosatt sig kring Älvsborg att flytta och denna gång till Gullberg.

1573-1575

förstärks Älvsborg

1575-

fastställs en modell för hur Älvsborg skulle befästas. Fram till 1585 förbättrade man sedan slottets försvarsverk och ytterligare från 1593 till 1611. Ett blockhus byggdes 1611-1612 på Skinnareklippan som låg mitt för Älvsborgs slottsport.

Ortnamnet betyder troligen borgen vid älvens mynning (älvöse-borg) enligt Svenskt Ortnamnslexikon, Språk- och Folkminnesinstitutet, Uppsala 2003, s. 383. (Öse i västsvenska ortnamn betyder åmynning liksom os, till exempel Lödöse.) Enligt denna källa kallades orten bland annat år 1366 för Eluesborgh.