Stadsgårdsroten rote nr 13 i Rotemansarkivet

Karta: Stockholms rotar 1924, Stockholm 1885
Arkiv: Rotemansarkivet (A) arkiv *
Länk: Rotemansarkivet (A) rote
Alias: Katarina N

1878-

När rotemanssystemet infördes bestod de första rotarna i Katarina församling av rote 12 Katarina sydöstra rote, rote 13 Katarina norra rote och rote 14 Katarina sydvästra rote.

1887-

namnändras rote 12 till Katarina östra rote och rote 14 till Katarina västra rote, medan rote 13 behöll sitt namn Katarina norra rote.

1894-

namnändras rote 12 till Barnängsroten, rote 13 till Stadsgårdsroten och rote 14 till Skanstullsroten.

1899-10-01

I rote 12 och rote 14 bodde stadens mest fattiga befolkning. Det innebar att rotemansexpeditionerna i hög grad upptogs av fattigvårdsärenden vilket inverkade negativt på dess övriga verksamhet. För att minska belastningen på expeditionerna inrättades en ny rote.

Den nya roten, rote 25, erhöll namnet Barnängsroten från rote 12 som nu namnändrades till Danviksroten.

1917-05-01

Efter att Katarina församling delats till två församlingar tillhör rote 12 den nybildade Sofia församling och ändrade namn till Sofiaroten, men fortsatte allmänt att kallas Danviksroten.

1917-05-01

med anledning av folkmängdens ökning i Katarina församling biföll stadsfullmäktige mantalsnämndens begäran om att inrätta ytterligare en rote i församlingen.

roten tillkom genom att större delen av rote 14 Skanstullsrotens område uppläts till en ny rote, rote 36 Helgaroten, som var den sista som bildades i Stockholm.

rote 36 omfattade det område som i norr begränsades av Folkungagatan, i väster av gränsen till Maria församling, i söder av Årstaviken och i öster av Götgatan.