Pusterviks stadsdel nr 11 i Göteborgs stad i Göteborg och Bohus län i Västergötland
Göteborgs domkyrkodistrikt i Göteborgs kommun och Västra Götalands län.

Karta: Pustervik, Domkyrko distrikt
Arkiv: Göteborg (O) domkyrkoförsamling
Länk:

1780-tal

anläggs en hamn för järnexport strax väster om vallgravens anslutning till älven, vid Pustervik, och återfinns på kartor under beteckningen Pustevik eller Pusterviks hamn

• På platsen uppstod en enkel lager- och hantverksbebyggelse i trä som eldhärjades vid flera tillfällen.

1785-

anläggs en järnvåg, som flyttas från Brunnsparken till Pustervik.

• Järnvågen var kvar till 1892 då hamnen lades igen för att möjliggöra en förlängning av kajen från Skeppsbron.

1947-

efter branden avröjdes området och reglerades för uppförandet av Folkets hus, som stod klart vid Järntorget 1952.

1850-

När tomterna inom vallgraven började tryta bestämdes det i början av 1850-talet att den triangelformade plats som bildades av Rosenlundskanalen, Nya Allén och Kaponjärgraven skulle bebyggas. Husen skulle uppföras i sten, och mot gatan fick endast bostäder och handel förekomma. Fastighetsägarna var till största delen handelsmän.

1854-

börjar stadsdelen bebyggas, på båda sidor om gamla Masthuggsvägen, nuvarande Järntorgsgatan (från 1886) närmast vallgraven, vilken här mellan Fisktorget och älven sedan senare delen av 1800-talet kallas Rosenlundskanalen.

1923-

överflyttas benämningen Pustervik till en stadsdel, ”XI:te stadsdelen Pustervik”, med byggnadskvarteren nr 1 Kaponnieren, nr 2 Regeringen och nr 3 Röda Bryggan. Vid sin tillkomst 1861 hade denna stadsdel kallats 10:de kvarteret.

Om namnets ursprung är man öniga, men en tolkning menar att det betyder ”viken där man pustar”. Det skulle då syfta på att de som rodde på älven gjorde ett uppehåll i Pustervik. Viken fylldes igen i slutet av 1880-talet.
En tredje menar att namnet är lånat från Danmark eller Skåne och går tillbaka på ordet puster, vilket var öknamnet på en smed, med tanke på hans arbete med blåsbälgen. På grund av eldfaran i de gamla trähusstäderna tvingades smederna ibland att bygga sina smedjor utanför stadsporten, i detta fallet den närbelägna Karlsporten.