Piteå sjömanshus

Plats: Piteå (BD,AC) stad
Källa: SE/HLA/1170006, sources/5024💰,
Kopia:

1812-1940

Sjömanshusets i Piteå arkiv

Den 30 mars 1748 utfärdades ett reglemente för den svenska handelsflottans befälhavare och manskap i vilket bl.a. föreskrevs att ett för riket gemensamt sjömanshus skulle inrättas i Stockholm. Genom ett tillägg till reglementet 1752 medgavs att sjömanshus fick förekomma i alla svenska stapelstäder, dvs. städer med rätt för fartyg från den egna orten att segla på utlandet och frakta varor till och från landet. Piteå som fick stadsrättigheter 1621 beviljades genom lättnader i det Bottniska handelstvånget tillsammans med städerna Umeå, Luleå och Torneå stapelrätt i Ratan 1767. I Piteå synes ett sjömanshus ha inrättats 1812 fastän de förtsa efterlämnade direktionsprotokollen är från 1862. Något som kan tala för att ett sjömanshus inrättades redan 1812 är att det Bottniska handelstvånget helt upphävdes detta år, vilket innebar ett stort uppsving för sjöfarten längs norrlandskusten.

Sjömanhusens ursprungliga funktion var som sjuk- och understödskassa för sjöfolk och deras familjer samt som disciplinnämnd och arbetsförmedling. Sjömanshusen styrdes av en oavlönad direktion vars främsta uppgift var att förvalta sjömanshusets penningmedel. Inkomsterna bestod bl.a. av olika avgifter, såsom plåtavgift och lästavgift och senare tonavgift, som uttogs av rederierna vid utrikes resor. Även donerade medel från enskilda utgjorde en inkomstkälla. Av protokollet från den 1 september 1866 framgår att direktionen vid Sjömanshuset i Piteå såg sina avgiftsbaserade inkomster hotade efter att Skellefteå stad, som ingick i Piteå sjömanshusdistrikt, samma år hade ansökt till Kommerskollefium om att få inrätta ett sjömanshus. Direktionen beklagagar sig över detta i skrivelser till Kommerskollegium den 20 september 1866 och den 25 mars 1867. Trots detta inrättas ett sjömanshus i Skellefteå den 13 april 1882.

Av direktionens protokoll, vilka saknas för åren 1892-1918, framgår också att Sjömanshuset i Piteå bedrev understödsverksamhet, vilken främst bestod i begravningshjälp och tillfälliga understöd till änkor eller sterbhus efter sjömän. Efter att Sjömanhuset i Piteå mottagit ett antal påpekanden från Kommerskollegium att understöden var för låga höjdes dessa så pass mycker, särkilt vid jularna, att sjömanshuet 1937 i stället fick en erinran från Kommerskollegium att understöden då översteg riksmedeltalet. Behovet för sjömän att söka understöd hos sjömanshusen kan antas ha minskat något sedan Handelsflottans pensionsanstalt inrättats genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 29 januari 1864 (SFS 1864:6).

Besättningar på fartyg som skulle avsegla till utrikes ort registrerades före avresan och vid återkomsten till svensk hamn till en början hos magistraten, men under åren 1833-1841 överfördes ansvaret för dessa registreringar till sjömanshusen, vilka dessutom skulle utfärda erforderliga kontrollinstrument såsom sjömansrulla och sjöfartsbok. Sjömansrullan var ett mönstringsbevis som bl.a. innehöll uppgifter om fartygsnamn och anteckningar om på- och avmönstring av besättning. Besättningen ansågs påmönstrad först när sjömansrullan var utfärdad. Sjöfartsboken var en personlig handling som utfärdades som ett inskrivnigsbevis till den som skrivits in vid ett sjömanshus. Innehav av sjöfartsbok var ett villkor för påmönstring på fartyg.

Med 1871 och 1911 års sjömanshusreglementen ålade staten sjömanshusen ytterligare förvaltningsuppdrag. Dessa utgjordes bl.a. av att föra fullständiga register över handelsflottan och dess personal, verkställa på- och avmönstring av sjömän, avgiva statistiska redogörelser rörande fartyg, skeppare och sjöfolk samt att upprätta inskrivningslistor över värnpliktiga sjömän och föra noggranna anteckningar om dem. Tack vare att staten påförde sjömanhusen dessa uppgifter kan man i sjömanshusarkiven från denna tid med ganska stor säkerhet följa sjömäns på- och avmönstringar från olika svenska handelsfartyg.

Sjömanshuset i Piteå upphörde den 30 juni 1939 på grund av en omfattande omorganisation av sjömanshusorganisationen då 17 av de dåvarande 47 sjömanshusen drogs in. Längs norrlandskusten drogs förutom Sjömanshuset i Piteå även sjömanshusen i Hudiksvall, Skellefteå och Haparanda in. Piteå och Haparanda sjömanhusdistrikt uppgick efter indragningen av sjömanshusen i Luleå sjömanshusdistrikt. Se vidare i historiken över Sjömanshuset i Luleå.