Malmö rådhusrätt och magistrat m.fl i Malmö (M) stad

Källa 01

SE/MSA/00811, sources/2630💰

Källa 02

SE/MSA/01161

Källa 03

SE/MSA/00533, sources/2678💰

Källa 04

SE/MSA/00468, sources/4406💰

Källa 05

SE/MSA/00005, sources/4416💰

Källa 06

SE/MSA/00114, sources/4415💰

Källa 07

SE/MSA/00301, sources/4417💰

Källa 08

SE/MSA/00385, sources/5438💰

Källa 09

SE/MSA/00594, sources/4413💰

Källa 10

SE/MSA/00841, sources/4412💰

Källa 11

SE/MSA/00866, sources/2659💰

Källa 12

SE/MSA/00672, sources/4414💰

Källa 13

SE/VaLA/03825/03/E VII BAA

1503-1947

01. Rådhusrätten i Malmö I

1948-1970

02. Rådhusrätten i Malmö II

1420-1964

03. Magistraten i Malmö

1685-1849

04. Kämnärsrätten i Malmö

1666-1811

05. Accisrätten i Malmö

1577-1682

06. Bytinget i Malmö

1740-1846

07. Hall- och manufakturrätten i Malmö

1875-1970

08. Inskrivningsdomarna i Malmö

1658-1810

09. Landtullkammarens i Malmö arkiv

1697-1831

10. Sjötullrätten i Malmö

1780-1785

11. Slottsrätten i Malmö

1658-1961

12. Tullkammarens i Malmö arkiv

1621-1847

13. Städernas renoverade domböcker t o m 1847

-1500

Under medeltiden handlades stadens administration efter tyskt mönster av borgmästare och råd. I danska städer var den primära domstolen bytinget men även fogden, kungens man, hade troligen viss domsrätt. Rådet omnämns i Malmö första gången 1331 i samband med stadfästande av privilegier. I och med dess införande uppstod en ny rättsinstans, rådstuvurätten, senare kallad rådhusrätten. Ännu på 1500-talet var kompetensfördelningen mellan rådhusrätten och bytinget oklar. I praxis tycks rådhusrätten ha handlagt civila mål och bytinget brottmål, egendoms- och pantförskrivningsärenden. På 1500-talet vädjade man från bytinget till rådhusrätten och från rådhusrätten kunde man i Malmö liksom i en del andra danska städer överklaga direkt till kungens rättarting, s.k. landstingsrätt.

-1680

Det medeltida rådet, som hade bestått av stadens ledande köpmannaskikt, hade omhänderhaft all administration (magistratens föregångare). Arbetsuppgifterna cirkulerade bland rådmännen, typ kämnärsinstitutionen som hade hand om stadens räkenskaper.

1680-

Efter övergången till Sverige knöts administrationen fastare till kronan. Borgmästarna, från 1680-talet en politie- och en justitieborgmästare, tillsattes allt oftare efter generalguvernörens eller kungens beslut.

1682-

Bytinget ersattes med kämnärsrätt då svenska regeringen funnit att justitiemålens handläggning försenades på grund av att bytinget endast träffades en gång per vecka.

• Fördelningen av mål mellan rådhusrätten och kämnärsrätten går ej helt att klarlägga före 1734 års lag då man ännu dömde efter stadslagens åldriga rådstuvubalk. De flesta civilmål tycks ha legat under rådhusrätten medan kämnärsrätten dömde i brottmål. I grova mål skedde dock endast rannsakningen i kämnärsrätten, varefter målet överläts till högre rätt.

1734-

I och med 1734 års lag klarnade kompetensfördelningen och rådhusrätten hade hand om civilmål och sjörätts- och växelsaker, mål angående lagfart, inteckning, uppbud, arv, testamente och förmynderskap, brottmål angående liv och ära. Den var dessutom överinstans till kämnärsrätten. Överinstans till rådhusrätten var Göta Hovrätt ända tills hovrätten över Skåne och Blekinge tillkom 1820. Uppsikten över domstolarna låg hos landshövdingen.

• Förutom dessa domstolar fanns specialdomstolar som slottsrättens, accisrätten, sjötullrätten och hall- och manufakturrätten (se dessas arkiv).

-1831

Tullmålen upptogs i specialdomstol fram till 1831 och övergick sedan till rådhusrätten. 1842 tillkom en särskild avdelning av rådhusrätten som skulle behandla tullmål.

1850-

Kämnärsrätten avskaffades 1849 och 1850 inrättades en andra avdelning i rådhusrätten. Den särskilda tullmålsavdelningen ersattes av första avdelningen för civilmål medan andra avdelningen förutom tullmål också hade hand om brottmål.

1868-

Allt eftersom polisväsendet organiserades (fr.o.m. 1868 ny stadga) uppkom också behov av en dömande polisfunktion och 1874 inrättades en tredje avdelning på rådhusrätten som upptog polismål (polisdomstolen).

1911-

Med Kungl. brev 1911 fick rådhusrätten, magistraten och polisverket en ny stadga och polisdomstolen skildes från rådhusrätten och blev egen myndighet. I rådhusrätten handlade Första avdelningen a) tvistemål och ansökningsärenden rörande lagfarter, inteckningar, förlagsinteckningar, tomträtt, äktenskapsförord, förmynderskap, bouppteckningar, arv och testamenten, morgongåvor, lösöreköp, b) konkurs- och boskillnadsmål, c) ansökningar om aktiebolag, registrering av föreningars upplösning, tvister angående ägande- och besittningsrätt, hyres- och växelmål mm. Andra avdelningen handlade: handels-, dispasch och andra sjörättsmål, sjöförklaringar, brottmål efter lottning med trejde avdelningen och hälften av alla tvistemål som inte tillhörde särskild avdelning. På Tredje avdelningen ankom: tryckfrihetsmål, förhör i mål som anhängiggjorts i annan domstol, mål med häktade personer och hälften av tvistemålen m.m.

1948-

Fördelningen av mål förblev densamma fram till 1947. I och med den nya rättegångsbalkens ikraftträdande 1948 utökades antalet avdelningar från tre till fyra och avdelningarna indelades i rotlar. Polisdomstolen upphörde och infogades i tredje avdelningen, liksom lagsökningsdomaren (första avdelningen). Handlingar efter 1947 har förtecknats som separat arkivbildare, se Rådhusrätten i Malmö 2.

Tidigare har Magistratens handlingar ingått i Rådhusrättens arkiv, men dessa urskildes till egen arkivbildare vid ordnings- och förteckningsarbete 1954.