Stadsvapnet kommer från ett sigill från 1580-talet. Då kyrkan i staden var helgad åt S:ta Gertrud har det antagits att bilden föreställer detta helgon, även om attributen inte riktigt stämmer.

Kungsbacka är beläget på landtungan mellan Kungsbackaån och dess biå Söderån ca 2 km ovanför Kungsbackaåns mynning i Kungsbackafjorden i norra Halland. Namnet Kungsbacka avsåg tidigast ett slott, omtalat av Valdemar Atterdag i ett brev som han utfärdat där 1366. Av brevet framgick dock inte om slottet hade något samband med en stadsbildning. Det första belägget i skriftliga källor om Kungsbacka som stad härrör sig från början av 1400-talet, men staden kan ha haft en föregångare som handelsplats eller hamn. Slottet Kungsbacka efterträdde troligtvis det närbelägna slottet Hunehals som omnämndes sista gången 1328. Under unionstiden omnämnes Kungbacka som köpstad men synes ej ha haft någon större betydelse. Från 1508 finns en anteckning om en förordning enligt vilken borgerskapet i Kungsbacka, Varberg och Falkenberg skulle flytta till Halmstad och enligt en ny förordning (ca 1539) skulle Kungsbacka ödeläggas och borgarna denna gång flytta till Varberg. Efter klagomål återfick Kungsbacka sina stadsprivilegier och rättigheter 1558 men dessa drogs in ytterligare en gång innan Kungsbacka återfick dem för gott 1582. Staden beskrevs 1749 av C. Hårleman som en bondby utan någon stadsnäring och Kungsbacka har alltjämt varit småskalig fram till 1900-talets början då tillväxten tog fart. Namnet Kungsbacka (1366 Koningsbakkä) utgår troligen från ett BACKA d .v.s backsluttning och i egenskap av kungsgård fick det tillägget KUNGS-. Enligt en annan teori syftar KUNGS- på stadens läge invid en sk kungsväg. Staden eldhärjades svårt 1846 då den äldre delen ödelades nästan totalt. Sydspetsen av den landtunga på vilken Kungsbacka ligger, utgörs av tingsstället Skansen. Namnet Skansen härrör från en fästning som funnits på platsen i äldre tider och vaktat inloppet till Kungsbackaån. 1786 uppfördes ett tingshus på delar av fästningens grund. Skansens byggnader nåddes aldrig av elden 1846 utan tingshuset revs 1889 för att transporteras till Torpa i Fjärås socken och där tjänstgöra som mejeribyggnad.