1617-

organiserades de små enheterna till Uplands storregemente,

1623-

splittrades Uplands storregemente i tre regementen där ett var Uplands regemente. Dess soldater rekryterades från landskapet Uppland, eller snarast från Uppsala och Stockholms län.

1626-

uppsattes Uplands regemente men leder sitt ursprung till Upplandsfänikan från 1557.

1634-

Regementet var ett av de ursprungliga 20 infanteriregementen som nämns i Sveriges grundlag.

1628-

Förste regementschef fram till sin död var Nils Brahe. Under hans befäl deltog regementet i försvaret av Stralsund 1628 men återfördes därefter 1629 till Sverige.

1630-

mobiliserades regementet på nytt och mönstrades i maj i Stockholm, varefter det inskeppades med flottan vid Älvsnabben. Efter ankomsten till Tyskland låg regementet till en början i garnison i olika pommerska städer men följde sedan Gustaf II Adolf på tåget genom södra Tyskland och deltog i striderna vid Lech och Nürnberg. Regementet led under tiden en hel del förluster genom strider, men främst genom sjukdom. Sedan Nils Brahe hade blivit chef för Gula brigaden övertog Jakob Sitton befattningen som regementschef. Efter slaget slaget vid Lützen låg regementet på nytt förlagt som garnisonstrupp i flera städer bland annat Greifswald, Gross-Glogau och Wolgast. Förlusterna var stora och gång efter annan slogs kompanier ihop på grund av manskapets decimering trots ständig påfyllning av nya rekryter hemifrån.

1656-

var nästa gång regementet deltog i strid under Karl X Gustafs polska krig. Under befäl av Axel Lewenhaupt inskeppades regementet i juli 1656 vid Dalarö och överfördes till Peenemünde, varefter kungen mönstrade hären i Stettin. Men marscherade över Thorn som intog vidare över Sandomir och Jaroslow till Warschawa, där regementet deltog i tredagarsslaget 18-29 juli 1658. Upplands regemente låg härefter i garnison i Marienburg. På grund av det väntade kriget med Danmark skedde omfattande utskrivningar till styrka av närmare helt nytt regemente, vilka förlades som garnison i Göteborg och Halmstad samt ombord på flottan.

1657-07-01

förklarar danskarna krig, då sammandrogs de i Sverige befintliga trupperna mot gränsen och i augusti stod huvuddelen av trupperna koncentrerade till trakterna av Halmstad, däribland de nyuppsatta delarna av Upplands regemente. Samtidigt drog Karl X Gustaf samman de i Polen befintliga truppförbanden, och efter att ha mönstrat dem i Demmin fortsatte han mot Danmark och nådde 18 juli gränsen till Holstein. Upplands regemente deltog i stormningarna av Itzehö 6 augusti och Fredriksodde 24 oktober. I den senare stormningen gick upplänningarna i en av de främsta anfallskolonnerna, och efter striden fanns endast 342 upplänningar vara i stridbart skick. Efter en längre viloperiod deltog regementet i tåget över Bält. Vid fredsslutet sändes regementet, där de nyvärvade delarna nu ingick, till Pommern, där garnisonstjänst väntade. Efterhand fyllde nyrekryteringar i Sverige luckorna så att regementet på nytt blev fulltaligt.

1675-

Vid krigsutbrottet befann sig regementet i garnison i Pommern. Inför de överlägsna brandenburgska trupperna tvingades man retirera till Stralsund. Upplands regemente deltog med framgång i slaget på Rügen under befäl av regementschefen Gustaf Carlsson. En tid därefter tvingades dock Stralsund att kapitulera inför övermakten. Då regementet efter fredsslut och återkomst till Sverige i september 1680 mönstrades i Örsundsbro bestod regementet av 805 man.

1680-

Med det yngre indelningsverkets införande fick regementet en fastställd styrka om 1.200 man. Tidigare hade styrkan bestämts av mantalet i trakten och kunnat variera stort från år till år.

1700-

Vid utbrottet av Stora nordiska kriget deltog Upplands regemente i landstigningen på Själland. Det sändes därefter hem, men utskeppades i april 1701 från Stockholm till Reval, och deltog i övergången av Düna. I slaget vid Kliszów stod Upplands regemente i främsta linjen. Regementet deltog därefter i belägringen av Thorn 1703 och 1706 och vid inmarschen i Sachsen. Vintern 1706-1707 var regementet förlagt i Wittenberg. I slaget vid Holowczyn tillhörde Upplands regemente bakre träffen men insattes på grund av stridens utveckling efter övergången i främsta linjen.

1709-

Slaget vid Poltava drabbade regementet hårt. Av regementets då 600 man återstod endast 70 efter slaget, övriga var stupade eller tillfångatagna. De kvarvarande gav sig fångna i kapitulationen vid Perevolotjna. Ett nytt regemente måste snabbt sättas upp, och redan ett halvår efter slaget befann sig det nyuppsatta Upplands regemente i Växjö och deltog 28 februari 1710 slaget vid Helsingborg. Här stod Upplands regemente i mitten av slagordningen och hade att möta det danska gardet och grenadjärkåren. Efter slaget fullgjorde regementet garnisontjänst i södra Sverige, varefter det hemkallades 1714. Drog Upplands regemente åter i fält, denna gång mot Norge i södra armén och deltog i belägringen av Fredrikshald. Efter kungens död återgick regementet till trakten av Uppsala i januari 1719 och förlades på roten. I maj 1719 sammankallades regementet på nytt, för att försvara Stockholm mot ett väntat ryskt anfall. Något sådant kom dock inte, och regementet undslapp vidare strider.

1739-

överfördes en bataljon av regementet till Kymmenögårds län i Finland efter att ha mönstrats av Rutger Fuchs vid Rådmansö kyrka. Där befann sig trupperna vid krigsutbrottet. Efter hemkomsten från kriget sattes regementschefen vid Upplands regemente överste De Laval som många andra i fängelse, anklagad för att ha bidragit till det misslyckade kriget.

1757-

överfördes en del av regementet till Pommern efter att utrustningen kompletterats med ”korta damasker”, vita halsdukar, nya gevär av 1747 års modell, nya skor och strumpor, 5 nya ammunitionsvagnar samt 6 bröd- och tältvagnar. Soldaterna instruerades att ha håret väl pudrat och mustascherna väl uppsatta. Kriget innebar dock inte några större insatser för Upplands regemente.

1788-

fördes regementet på nytt i fält. Upplands regemente deltog bland annat i slaget vid Svensksund 24 augusti 1789 där 8 officerare och 400 man stupade, sårades eller togs till fånga. Bland de tillfångatagna upplänningarna fanns Thure Drufva. Regementet deltog även i slaget vid Svensksund 7 juli 1790, varvid ett fyrtiotal av regementets soldater erhöll tapperhetsmedalj. 1791 var en del av regementet kommenderat till bygget av orangerihuset i Uppsala.

1806-

överfördes en styrka av 600 man, uttagen ur samtliga kompanier till Stralsund för att förstärka garnisonen där. Chef för denna styrka var överstelöjtnant Thure Drufva. De uppländska trupperna deltog här i såväl strider som rekognoseringsuppdrag. I december 1807 återvände styrkan till Sverige och förlades på roten.

1808-

mars I samband med den danska krigsförklaringen, inkallades regementet och avmarscherade till Eda skans. Man trängde därifrån in på norskt territorium men de danska trupperna retirerade och det kom aldrig till strid.

• I juli kom så order att marschera till Grisslehamn, varifrån regementet överskeppades till Finland. 28 augusti landsteg regementet i Christinestad och deltog redan dagen därpå i striderna vid Lappfjärd. Man deltog därefter i Slaget vid Oravais där Upplands regementet deltog i Adlercreutz inledande anfall och senare täckte reträtten från slagfältet. Striderna gick hårt åt regementet, bland annat sårades båda bataljonscheferna och tio andra officerare. Under reträtten över Kemi mot Torneå drabbades regementet hårt av köld och den hårda marschen. Då regementet nådde Torneå återstod 440 man i stridbart skick, sedan 387 avgått på grund av sjukdom.

1809-

fick regementet order att marschera till Uppsala, dit det anlände 5 februari. Redan i mars fick regementet åter dra i fält, denna gång till Grisslehamn och därifrån över isen till Åland. Regementet var dock nu så starkt decimerat att det formerades som en svag bataljon om 367 man. 18 mars ankom truppen till Eckerö, men tvingades redan kort därpå att dra sig tillbaka till svenska fastlandet. Härifrån fördes den till Bygdeå för att binda en rysk styrka på omkring 2.000 man som skulle finnas i trakten. På grund av detta kom endast en jägaravdelning av regementet att delta i striderna vid Sävar och Ratan.

• Under de närmaste åren tjänstgjorde regementet på fredliga vaktkommenderingar och arbeten, som byggandet av Södertälje kanal, dit större delen av regementet var förlagt sommaren 1812.

1813-

överfördes regementet på nytt fulltaligt till Pommern och deltog i Karl Johans fälttåg. Efter fredsslutet i Kiel fick trupperna återvända till Sverige, varifrån de snart beordrades att delta i anfallet mot Norge. 4 november 1814 tilläts regementet återvända till Uppland.

1816-

gavs Regementet beteckningen I 8 (8:e infanteriregementet) efter en generalorder år 1816. Det kallades Upplands infanteriregemente mellan 1904 och 1928 för att skilja det från Upplands artilleriregemente (A 5).

1861-

vapenövades Upplands regemente på Polacksbacken i Uppsala, där kasernerna uppfördes 1912.

-1957

verkade regementet i Uppsala då det avvecklades i samband med försvarsbeslutet 1958. Avvecklingen av regementet kan ses som en del i den så kallade Mälarkarusellen.

• Regementets traditioner och förläggning övertogs av Signalregementet (S 1), vilket omlokaliserades från Frösunda i Solna stad och som samtidigt bytte namn till Upplands signalregemente (S 1). Avvecklingen av regementet kan ses som en del i den så kallade Mälarkarusellen.

Förbandsledningen var förlagd i Uppsala garnison i Uppsala.

Upplands regemente vapenövades vid Polacksbacken, vilket även blev regementets mötesplats.