wiki.Ömans.se

Sockenkatalog för släktforskare

Användarverktyg

Webbverktyg


plats:mil:gotland-nationalbeväring:start

Gotlands nationalbeväring (I27) regemente

Översikt

Historik

1710-
inrättas en ”beväring” av generalmajor Anders Sparrfelt, som förordnats att organisera Gotlands försvarsväsende.
  • Beväringen utgörs av två regementen, infanteri och kavalleri, tillsammans 3 300 man.
1808-
har Gotland en liten värvad trupp artilleri som utgör ett kompani om 76 man, förlagt till Visby garnison för bevakande av kronans förråd.
  • Denna artilleritrupp, som varit förlagd där sedan 1808, hör till Wendes artilleri, men förenades sedan med Svea artilleriregemente (A 1), under vilket det utgjorde ett depåkompani (det 2:a).
Gotlands nationalbeväring
1810-1811
inrättas av dåvarande landshövdingen, amiral Olof Rudolf Cederström den Gotländska nationalbeväringen av öns alla vapenföra ynglingar och män, som inte var anställda i allmän tjänst, mellan 15 (sedan 18) och 50 års ålder, av vilka dock de, som fyllt 45 år, bildade en reservtrupp, som endast i nödfall kunde utkommenderas.
  • Exercistiden räckte tills fyllda 30 år, varefter man först var rekryt i tre år och sedan jägare, blev infanterist.
  • Beväringen, som vid sin första uppsättning 1811 (då 15-åringar var inkluderade) uppgick till 7 048 man, bildade, förutom jägare- och infanteristyrkan, även en artillerikår bestående av två batterier, ett 12- och ett 6-pundigt.
  • Den årliga övningstiden var för jägarna sex dagar och för artilleriet 12, men befälet hade dessutom, liksom spelet, ett befälsmöte varje år, även sex dagar för jägarna och 13 för artilleriet.
  • Befälsmötena och artilleriets exercismöten hölls utanför Visby på ”Södra Byrummet”, jägarnas exercismöten på landsbygden, dels kompani- dels bataljonsvis.
1861-
utgör artilleritruppens kompani en särskild kår med benämningen Gotlands stamtrupp, som utgörs av ett sexpundigt fältbatteri.
  • Nationalbeväringen hade två batterier.
1870-
består hela artilleriet av 307 man.
1887-
omorganiseras Gotlands nationalbeväring till två separata förband, Gotlands infanteriregemente (I 18) och Gotlands artillerikår (A 4) namnet Gotlands nationalbeväring kvarstår som samlingsbegrepp för de båda förbanden fram till 1892 års försvarsbeslut, då samma regelverk som för värnplikten på fastlandet införs.

Bevärings bataljonerna var fem, nämligen Artilleribataljonen, Visby stads bataljon, Norra, Medel- och Södra bataljonerna. Förutom Artilleribataljonen, som bestod av tre batterier, utgjordes Gotlands nationalbeväring, efter organiseringen 1861, av 30 kompanier, av vilka två, ett jägar- och ett infanterikompani, hörde till staden; de övriga 28 kompanierna, bestående av både jägare och infanterister, hörde till landsbygden.
Beväringen nyttjade egna kläder, kunde inte kommenderas utanför ön och valde själv sitt underbefäl.
Bland svenska arméns infanteriregementen hade Gotlands nationalbeväring nummer 27.

Kungliga breven den 5 och 19 februari 1811 innehöll de bestämmelser angående värnplikten, som, efter det sockenmenigheterna blivit hörda, antagits och fastställts, samt sättet för bestämmelsernas tillämpning. De förändringar, som tid efter annan tillkommit, hade även på sådant sätt antagits genom överenskommelse mellan Kunglig Majestät och Kronan å ena sidan samt gotländska befolkningen å andra.
Före 1861 var kompanierna 23, av vilka stadens båda utgjorde stadsbataljonen, och varje av de övriga tre bataljonerna bestod av sju lantkompanier. Senare var indelningen annorlunda. Medel- och Stadsbataljonerna bestod vardera av sju, Norra och Södra bataljonerna av vardera åtta kompanier. År 1870 utgjorde antalet jägare och infanterister 6 658, reserven 1 152, underofficerarne 176 och spelet 76.

Övrigt

Består av


se även tillbakalänkar i högermeyn

Efterföljare

plats/mil/gotland-nationalbeväring/start.txt · Senast uppdaterad: 2024/04/03 01:27 av 127.0.0.1