1659-10-25

ger Karl X Gustav stadsprivilegier till Karl Gustavs stad som bryts ut ur Fors socken väster om Eskilstunaån.

• Den nya staden anlades kring Reinhold Rademachers nygrundade järnmanufaktur, Rademachersmedjorna.
• Stadsprivilegierna omfattade också den äldre handelsplatsen Tuna (Tunafors) öster om ån i Klosters socken.

1750-tal

Vid mitten av 1700-talet bryts manufakturverksamheten ut ur staden och drevs vidare under namnet Carl Gustafs stad, varvid staden återfick det gamla namnet Eskilstuna stad.

1771-

styckades området söder (väster) om ån av till en ny stadsbildning som fick namnet Eskilstuna fristad, och det dröjde ända till år 1833 innan de två städerna förenades till en enhet, Eskilstuna stad.

1863-

blir staden en egen kommun, enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) från och med den 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes.

1907-

inkorporeras Fors landskommun med Nyfors municipalsamhälle och Klosters landskommun i Eskilstuna stad.

1931-

bildas Eskilstuna Fors församling genom sammanläggning av Fors församling med den del av Eskilstuna stadsförsamling som låg väster om ån.

• bildas Eskilstuna Klosters församling genom sammanläggning av Klosters församling med den del av Eskilstuna stadsförsamling som låg öster om ån.

1971-

uppgår staden i den då nybildade Eskilstuna kommun.

2010-

uppgår Eskilstuna Fors församling i Eskilstuna församling.

• uppgår Eskilstuna Klosters församling i Eskilstuna församling.

Staden tillhör Södermanlands regementes upptagningsområde

Judiciell tillhörighet: Staden hade en egen jurisdiktion med rådhusrätt och uppgick 1971 i Eskilstuna tingsrätts domkrets.
Kyrklig tillhörighet: Till staden hörde från 1659 Eskilstuna stadsförsamling. Denna delades 1931 upp och delen öster om ån ingick med Klosters församling i Eskilstuna Klosters församling, den väster om ån ingick med Fors församling i Eskilstuna Fors församling.

Eskilstuna fristad >>> Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige
Eskilstuna. Fristad i Nyköpings län, på ömse sidor om den efter staden uppkallade Eskilstuna-ån, 7/8 mil från dennas utlopp, 5/8 mil söder från Thorshälla, 8 1/2 mil i nordvest från Nyköping samt 11 1/4 mil vester från Stockholm, är uppkallad efter Södermanlands apostel, den Helige Eskil, och en gammal ort, som nämnes redan i slutet af 11:te århundradet. Omkring år 1080 blef nämligen den Helige Eskil stenad af hedningarne, der det nuvar. Strengnäs ligger, och de Christne, som skulle bära hans lik till hans hemvist Fors, blefvo nödsakade att stadna vid det nuvar. Eskilstuna, emedan (säger legenden) liket blef så tungt, att de icke kunde föra det längre. På det ställe, der detta järtecken inträffade, uppfördes en kyrka, och platsen fick namnet Eskilstuna, i stället för den urgamla benämningen Fors, hvilket syftar på ortens läge mellan de fall, som ån bildar mellan Tunaforss och Carl Gustafs Stad. Vid samma tid, eller måhända redan derförut, omkring år 1060, skall här ett kloster hafva blifvit uppbygdt för Cluniacenser- eller Bernhardiner-munkar, men hvilket år 1255 under kon. Waldemar Birgerssons regering uppläts åt Johanniter- eller Hospitalsbröder. Detta kloster hade snart genom testamenten och fromma gåfvor vunnit sådan förmögenhet, att det i Gustaf Wasas tid kunde med 200 mark lödig bidraga till betalandet af Svenska skulden till Lübeck. Det indrogs år 1527 till kronan genom Westerås recess, och 10 år derefter nedbrötos på Gustafs befallning de flesta klosterhusen, hvarefter stenen användes till Gripsholms slott. I nordost om den nuvar. staden, möjligen på den plats, som klostret förut intagit, lät kon. Gustaf bygga ett praktfullt slott, hvilket afbrann 1680 och dervid blef belt och hållet förstördt. Omkring först klostret och sedan slottet hade en köping uppstått och sannolikt blifvit rätt betydande; meu den hade ändock icke egen jurisdiktion, utan ända till medlet af 1600-talet ansågos de här bosatta näringsidkarne lyda under Thorshälla stad. Först sedan konung Carl Gustaf låtit genom Liefländaren Rademacher vid Eskilstuna anlägga ett manufakturverk, hvartill jord anslogs inom Forss socken, fick Eskilstuna stadsprivilegier år 1659 och sin egen domstol under en justitiarie. Ar 1664 hade staden 42:dra rummet bland rikets städer, och på dess signet, som föreställer ett städ med en derutöfver utsträckt arm med slägga i handen, läses årtalet 1665. Staden sträckte sig likväl ännu endast på östra sidan om ån, söder ut från slottet och den fordna platsen för klostret; manufakturi-inrättningarne utgjorde ett eget helt för sig inom vestra landsförsamlingen. På den till dem hörande och till stor del obegagnade jorden på åns vestra strand nedsatte sig imellertid efter band en del stadsbör och grundlade den så kallade Nystaden, och fastän manufakturverkets egare väckte rättegång om de sålunda intagna tomterna, fingo dock stadsbörna genom förlikning (vid 1756:års riksdag) behålla hvad de bebyggt. Ar 1771 grundlade Adolf Fredrik ytterligare cn tredje stadsdel, den s. k. Fristaden, der jern-, stål- och metall-arbetare tillätos nedsätta sig och, utan förbehåll af genomgångna läroår, idka sitt yrke, mot skyldighet att en verkstad skulle finnas i hvarje gård. För att skaffa tillräckligt utrymme, köpte kronan jord från manufakturverket, tillika med verkstäder, en knipphammare, Flackersta hemman, m. m. Uti justitiemål lydde fristaden under gamla stadens magistrat, som från år 1677 till slutet af 17 00-talet hade gemensam borgmästare med Thorshälla; i allt annat lydde fristaden under en der bönde, för bela riket gemensam direktör för fin- och svartsmidet, vid hvars sida 1799 ställdes en ordningsman, bägge under öfverinseende af Kommers-kollegium, hvilket med denna uppsigt fortfor till år 1824. Då tillsattes en direktion, ehuru de bägge ofvannämda tjenstemännen bibehöllos, och åt direktören uppdrogs derjemte uppsigten öfver Carl Gustafs Stads gevärsfaktori. Ar 1833 indrogs ordningsmanstjensten, bela staden förenades under en gemensam styrelse af borgmästare och rådmän, och gamla staden fick fristads-privilegier, dock utan förbindelse att hafva verkstad i hvarje gård. Det nuvarande Eskilstuna består sålunda af tre delar, öster om ån Gamla Staden och vester om ån Nya Staden och Fristaden. Efter de förändringar, som det hela i sednare tider undergått, är Eskilstuna nu en ordentligt och reguliert byggd stad, om ock föga mer prydlig än de öfriga Svenska småstäderna af samma betydenhet. Staden är i alla fall för närvarande den största af Södermanlands städer, och dess folkmängd har alltjemt ökat sig. Ar 1772 hade hela staden 727 invånare; år 1810 hade dessas antal ökat sig till 1,855, år 1840 till 3,260, år 1850 till 3,961 och år 1858 till 4,394 personer. På östra sidan om ån framlöper dsn s. k. Gamla Stadsgatan genom sydligaste delen af Gamla Staden, går vidare genom den större och bredare delen af samma stadsdel till Gamla Torget och fortsättes sedan, allt i nordöstlig rigtning, till Skinnarebron vid det fordna slottets ruddamm och genom dess fordna trädgård, som nu blifvit upplåten till stadens utvidgning. En och annan kort gränd går ned till ån eller åt motsatta sidan. Vid torgets östra sida ligger rådhuset och det i sammanhang dermed byggda cellfängelset; på den nya stadsplatsen ligger’ Rekarnes lasarett och en begrafningsplats, anlagd år 1834. Derinvid synas ruiner af slottet. Åt nordost fortsättes Stadsgatan af landsvägen åt Strengnäs och Stockholm. Ät norr vidtager Fristadens nya utrymme, med platser för två torg, ett längst i söder och ett i midten vid ån, samt för kyrka vid det sistnämda torgets östra sida. Hufvudgatan på åns vestra sida är Kungsgatan, som från Stora Bron går midt igenom Nystaden och Fristaden samt vid gränsen dem imellan afskäres af ett torg, vid hvars Östra sida borgmästarens boställe är beläget, och midt på hvilket befinnes en minnesvård öfver Sven Rinman, död år 1792 såsom direktör öfver Fristaden. Den äldsta gatan i denna del af staden är Kronhusgatan, der flera i Rademachers tid byggda hus qvarstå och hafva sina gaflar vända åt gatan; vid deuna gata ligga flickskolan och, längre bort, -fattighuset och arbetsinrättningen. Längre bort i norr vidtager Carl Gustafs Stads område; men på en holme, der dess verkstäder ligga, finnas också några verk, som blifvit köpta till staden, dels 1777, dels 1836. Vester ut från Stora Bron ligger stadens kyrka, inom Fors’ sockens område, likasom gevärsfaktoriet. Rådhuset och cellfängelset samt ett par fabriksbyggnader äro af sten, alla andra inom staden af trä. Bland de offentliga byggnaderna märkas följande: Kyrkan, belägen utom staden och gemensam för denna samt landsförsamlingarna, Kloster och Fors, hvilka tillsammans bilda ett regalt pastorat af 2:dra klassen i Vester-Rekarnes kontrakt af Strengnäs stift. Hela pastoratet består af 65 7/8 förmedlade mantal och beboddes 1856 af 6,374 personer. Prestgården består af 1 1/2 mantal, vederlag af 5 tunnor 22 kappar. — Kyrkan, den fordna Fors kyrka, sannolikt från 11:te århundradet, ehuru sedermera flera gånger reparerad och tillbyggd, reparerades sednast år 1843. Altartaflan, af hög ålder, är af okänd mästare, och excellensen Lohe, som skänkt henne, skall äfven ligga begrafven under densamma. Loheska familjen har sitt grafchor i kyrkan, hvilken dessutom innehåller några smärre epitaphier öfver medlemmar af familjerna Drakensköld, Lagerqvist, Adler-hoff m. fl. — Stadens äldsta Rådhus uppbyggdes år 1702 vid Stadstorget, men flyttades 1768 till närheten af den samma år färdigbyggda Stora Bron. Ett tredje Rådhus byggdes åren 1849 —1851, i förening med ett nytt Cellfängelse för stadens och fögderiets behof. Utom sessionsrum och archiv för rådhusrätten och magistraten, innehåller rådhuset boningsrum för fängelsedirektören, och fängelset är inredt till 22 celler. — Fattig- och Arbetsinrättningen uppfördes i början af 1840 talet, och vid Fristadstorget ligger Skolhuset, bygdt 1804 i och tillbygdt 1838, sedan en elementarskola blifvit upprättad i staden 1835 geuom en af statsverket lemnad fond af 16,000 rdr banko. Ar 1837 testamenterade ortens provincialläkare, kommerserådet O. Gallcen, till staden 25,000 och till hvardera landsförsamlingen omkring 1 7,000 rdr bko, hvaraf räntan skulle användas till skolor och till uppfostran, kläder och underhåll för fattiga barn af bägge könen. Medlen utföllo år 1843 och disponeras för de bestämda ändamålen. Ur denna fond togos till en del medlen till en år 1845 grundlagd flickskola. Enligt uppgifter från vederbörande undervisades i Eskilstuna församlings fasta folkskola år 1856 ett antal af 98 sossar och 101 flickor, medan 42 gossar bivistade allmänt läroverk, 31 gossar och 78 flickor hade enskild undervisning samt 17 flickor undervisades i hemmet, så att hela antalet barn i skolåldern utgjorde 171 gossar och 196 flickor. Särskildt finnes en söndagsskola, i hvilken folkskolans lärare undervisar handt-verkslärlingar mot arfvode ur en bibel-och katecheskassa, som grundades år 1814 genom en Brittiska Bibelsällskapets gåfva af 100 pund sterling, och som 1852 hade en fond af 1,853 rdr bko. — Försökvis har man ytterligare i staden inrättat en technisk söndags-och aftonskola, hvars lärare aflönas med ett anslag af manufakturmedlen. Jern- och stålförädling utgör stadens förnämsta näringsgren, och dermed sysselsättes också företrädesvis handeln, hvilken likväl äfven i öfrigt idkas med fördel; tillförseln af landtmannavaror är under höstmånaderna ganska betydlig. Antalet af mästare och qvinnor, som idkade jernmanufaktur i Eskilstuna, uppgick 1856 till 180 med 816 mantalsskrifna arbetare, eller tillsammans 996 personer. Enligt stadens privilegier äro alla de invånare, som idka tillverkning af smides-manufaktur-arbeten eller handel med sådana, fria från erläggande af mantalspenningnr samt bevillning efter l:sta art. Staden hade 1856 i öfrigt 22 handlande med 17 biträden, som i bevillning erlade 247 rdr 2 4 sk. bko, och hela antalet handtverkare uppgick samma år till 20 4 mästare och 25 qvinnor, som drefvo verkstad, med 795 gesäller, 109 lärlingar och 2 andra arbetare, hvilka i bevillning erlade 1,025 rdr banko. Eskilstuna har inga seglande fartyg, men en ångbåt om 6 hästkrafter, som besörjer kommunikationen derimellan och Thorshälla. Vid 1854:års riksdag erhölls ett statsbidrag af 100,000 rdr bko på 5 år för anläggande af en kanal-ledning mellan Eskilstuna och Mälaren. — Bland de vigtigare fabrikerna märkas Munktells mechaniska verkstad, Ståblbergs och Heljestrands fabriker, m. fl. Eskilstuna stad bestod 1855 af 260 bus och tomter med 7 verk och inrättningar samt 51 tunnland jord, alltsammans uppskattadt till 452,273 rdr bko. Staden erlade samma år i bevillning 2,333 rdr bko, och dess samtliga statsbidrag uppgingo till 11,194 rdr samma mynt. För fattigvården användes sistnämda år 3,813 rdr bko, och genom en gåfva af konung Carl Johan är èn särskild fattigkassa grundlagd. I den nya Arbetsinrättningen, stiftad år 1844 genom ett af ständerna år 1841 beviljadt anslag af 10,000 rdr bko, erhålla omkring 50 personer bostad och, för det arbete, som de förmå åstadkomma, äfven föda, kläder m. m. Staden har derjemte lasarett för Rekarnes landsbygd med lokal för en afdelning af länets kurhus, postkontor, apothek, boktryckeri, tullkammare och sparbank, grundlagd 1828. Stadens magistrat består af 1 borgmästare med 6 rådmän; den förre med 2 rådmän utgör en särskild poliskammare, och kostnaden för stadens styrelse uppgår till 2,576 rdr 32 sk. bko. Af statsmedel åtnjuter staden årligen 583: 16 banko till löneförbättring åt borgmästaren och 566: 32 till aflöning åt stadsläkaren. — Staden, hvars riksdagsnummer är 45, har en årlig marknad i Oktober månad. Staden har ännu sin lastageplats vid Thorsbälla.