Inom Svenska kyrkan har kontrakt funnits sedan medeltiden. År 1999 var Svenska kyrkans 13 stift indelade i totalt 169 kontrakt; från 2015 är de 13 stiften indelade i 130 kontrakt.

Ett kontrakt består av flera pastorat och har ansvar för det prästerliga och diakonala arbetet, och är ingen administrativ enhet annat än i samband med val då kontrakten utgör valkretsindelning för de regionala valen till stiften. När prästerna i ett kontrakt under kontraktsprostens ledning samlas till regelbundet återkommande överläggningar kallas detta kontraktskonvent.

Hovkleresiet står utanför stifts- och kontraktsindelningen.

från: Kontrakt (kyrkoverksamhet)

Tidigt sammanfördes församlingar och pastorat till prosterier under ledning av en prost, senare kallad kontraktsprost. I ett kontrakt ingår ett antal pastorat.

Enligt 1723 års riksdagsordning valde kontrakten prästeståndets riksdagsledamöter. När befolkningsstatistiken infördes 1749, fick prosten i uppdrag att sammanställa församlingsprästernas tabeller till prosteritabeller, som finns bevarade i kontraktens arkiv.

Prosten utför biskopens och domkapitlets uppdrag: visitationer, d.v.s. inspektion av tillståndet i församlingen, kyrkoherdeinstallationer, kyrko- och kyrkogårdsinvigningar m.m. Kontraktsprosten kunde ha olika inställning till sin befattning, och de små kontraktsarkiven är därför ganska olika till innehållet. Från 1947 skulle kontraktsprosten se till att kyrkoarkiven överlämnades i gott skick vid tjänstebyte.

I början av 1970-talet fanns det 191 kontrakt i landet. Tidigare utsåg biskopen i regel till prost den kyrkoherde som varit längst i tjänst inom kontraktet, men senare kunde även komministrar utses till kontraktsprostar. ¹⁾