Tingsrätt är en domstol med första instans och allmän underrätt i både Sverige från 1971 och i Finland från 1 december 1993. Även i Norge har det norska tingrett från år 2002 ersatt de tidigare byrett och herredsrett. I Danmark har man en motsvarande underrätt som heter byret.

Tingsrätterna som instiftades i Sverige 1971 ersatte härads- och rådhusrätterna. Rådhusrätterna fanns då i 27 av landets större städer, medan de övriga städerna låg under häradsrätterna (häradstingen). De senare fanns utspridda på landsbygden. Därmed var de första rättsinstanserna lika över hela landet.

År 1995 fanns 96 tingsrätter i Sverige. Sedan 1999 har antalet skurits ned betydligt till dagens 48 (hösten 2010), och antalet förväntas på sikt vara nere i cirka 40 stycken totalt inom hela landet. Främst försöker man koncentrera tingsrätterna till residensstäderna i mindre län samt till de större städerna.

Begreppet tingsrätt nyskapades inte vid reformen 1971, utan fanns belagt redan på 1600-talet, då vanligen i betydelsen häradsrätt[1].

Fram till 1990 skulle varje verksamhetsår i tingsrätten, i enlighet med 1686 års kyrkolag, inledas med en tingspredikan i någon av Svenska kyrkans gudstjänstlokaler, eller på det aktuella tingsstället. Vissa domstolar har bevarat detta åliggande.