Wittenberg stad i Wittenberg (ST) landkreis i Sachsen-Anhalt i Tyskland

Arkiv: Saxony-Anhalt (Sachsen-Anhalt), Germany Genealogy
Länk:

1500-tal

I början av 1500-talet hade Wittenberg utvecklats till en stark fästning vid mitten av Elbe. Dessutom hade den blivit en betydande medelstor stad, där det bodde över 2 000 invånare. 1502 beslöt Fredrik den vise att uppföra Wittenbergs universitet i sitt nya residens. Universitetet var det första i riket som inte uppfördes av kyrkan. Från och med nu var det kurfurstliga hovet en magnet för kreativa krafter. Utvecklingen stöddes genom uppförandet av Fridericianum som universitetets första byggnad år 1503 och Schwarzen Klosters (Svarta klostret) år 1504.

• Utöver Lucas Cranach d.ä., som kom till staden år 1505, drogs också Martin Luther till den expanderande staden. Boktryckarkonsten hade etablerats och staden upplevde en kraftig uppgång, såväl ekonomiskt som intellektuellt. Denna tendens förstärktes när Luther offentliggjorde sina 95 teser den 31 oktober 1517. Detta utövade en stor dragningskraft på många lärda och studenter, vilket gjorde Wittenbergs akademi till en av de mest betydelsefulla under 1500-talet. Det var ett modernt humanistiskt universitet, vid vilket Philipp Melanchthon undervisade och som besöktes av de främsta lärda, liksom av stora furstar.
• Som födelseort för reformationen erhöll Wittenberg genom Luthers avvisande av den romersk-katolska kyrkan bannbullan Exsurge Domine av påven Leo X. Wittenberg, som skämtsamt kallas ”protestanternas Rom”, inspirerade hela världen.
• Även sedan Wittenberg efter Fredrik den vises död fick överge sin funktion som sachsisk huvudstad till Torgau, behöll den sin ställning som centrum för reformationsrörelsen. Genom ökande krav från den växande befolkningen, i en på den tiden ytmässigt begränsad stad, skedde stora byggnadsarbeten. 1526 påbörjades en utbyggnad av fästningsanläggningarna. Ett nytt rådhus uppfördes och under senare delen av 1500-talet anlades en dricksvattenanläggning med vattenrör.

1600-tal

I början av 1600-talet flyttade många betydande studenter till staden, men genom trettioåriga krigets utbrott skedde en förändring. För att förbereda sig för en militär konflikt förstärktes år 1626 fästningsmurarna och fästningens besättning förstärktes med stridsutbildade stadsbor. Även om Wittenberg kom lindringt undan, led de omkringliggande mindre orterna av brandskattning. Deras befolkningar sökte sin tillflykt bakom stadens murar. Befolkningen minskade till följd av näringsbrist och flera utbrott av pest. Trots detta kunde staden försvara sig mot angreppet från den svenska armén under ledning av Johan Banér år 1637. När angreppet misslyckats brände svenskarna den 17 januari träbron över Elbe, vilken uppförts av Fredrik den vise.

• De militära händelserna och dess följder påverkade också universitetsmiljön. Det skedde allt oftare blodiga sammanstötningar mellan studenter och de i staden inkvarterade soldaterna. Till följd av detta hade bödeln fullt upp. Utöver detta kom de ökande häxprocesserna, under vilka många människor gick en kvalfull död till mötes på stadens torg. När det akademiska livet kunde återupptas, bland annat genom professorn Abraham Calovius, märktes också en viss ekonomisk återhämtning i staden.

1700-

hemsöks staden av stora nordiska kriget, men övervann snabbt den svenska belägringen. Kända studenter som Anton Wilhelm Amo och Gotthold Ephraim Lessing visar vilken attraktionskraft Wittenberg hade. I början av sjuårskriget utsattes Wittenberg för flera belägringar, vilket ledde till att Preussen kom i besittning av fästningen den 27 augusti 1759. Sedan förstäderna bränts ned, för att därigenom få fritt skottfält, kapitulerade staden år 1760 för riksarmén. Den 13 oktober 1760 besköts Wittenberg och slottet och kyrkan brändes ner, liksom en stor del av husen. Dörren på vilken Luther spikat upp sina teser förstördes av elden. Den preussiska armén kapitulerade.

1764-

beslutar den sachsiska regeringen att den svårt skadade fästningen skulle restaureras. Återuppbyggnadsarbetena drog ut på tiden. Först den 6 augusti 1770 kunde Wittenbergs slott återinvigas i senbarock stil. Elbebron, som förstörts under trettioåriga kriget, kunde börja brukas igen år 1787 efter tre års byggnadsarbeten. Studenterna minskade i den förstörda staden och 1795 uppgick antalet studenter vid universitetet till 366.

Wittenberg fick ställning som ett av de viktigaste centra för politik, kultur och konst under 1500-talet. Staden var platsen för reformationen i Gamla stan och byggnader från olika epoker räknas som de mest betydande platserna för den tyska historien. Platser där Martin Luther, Philipp Melanchthon och Lucas Cranach den äldre verkat har genom århundraden haft många internationella besökare. Wittenbergs universitet och universitetet i Halle är numera sammanslagna, och har fått namnet Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg.