Ulvsunda stadsdel i Västerort i Stockholm stad i Uppland

Arkiv: Bromma (A,B,C) församling, 1955 Västerled fs
Länk:

-1800

Den första början till en villastad, som bestod huvudsakligen av sommarnöjen växte upp på Lillsjönäs ägor redan före förra sekelskiftet.

1902-1903

börjar den dåvarande ägaren av Ulvsunda slott, Max Wibom, avstycka och sälja villatomter från slottets mark.

1906-

giår han samman med den tidigare ägaren av gården Lillsjönäs, Per August Kindgren, en före detta hästspårvagnskusk, för att avyttra tomter för egnahem. Båda sålde tomter från Lillsjönäs fram till 1908. De kallade sitt bolag ”AB Kungsholms Villastad”, vilket blev den informella beteckningen för området som 1926 fick det officiella namnet Ulvsunda. Husen i villastaden var dels hyresvillor med enkel standard, dels egna hem. Husen var detaljrikt utformade med glasverandor och torn. Men tomtbolaget struntade i att anlägga vägar och avlopp och de sanitära förhållandena var mycket dåliga

1908-

köps egendomen Lillsjönäs av staden och delar av den vildvuxna så kallade ”Kungsholms villastad” rivs.

1912-

planeras ”Ulvsunda trädgårdsstad”. För att göra den nya trädgårdsstaden mera attraktiv påbörjar staden en del byggnadsprojekt av offentlig karaktär i egen regi. Så tillkom 1919 bland annat Ulvsunda brand- och polisstation (nedlagd 1976) vid Ulvsundavägen samt en prästgård och några tjänstebostäder för spårvägsarbetare. Ulvsunda prästgård på Lövåsvägen 12 i Ulvsunda byggdes 1914 och användes som boställe för Brommas präster 1914-1971.

1914-

dras spårvagnslinje nummer 13 (Ulvsundabanan), en gren av den så kallade Brommabanan, ut till Ulvsunda via pontonbron över Tranebergssund (senare Tranebergsbron). Hållplatserna var ”Ulvsundavägen”, ”Prästgården” och ”Ulvsunda” med slutstation vid Lillsjöplan, där en spårvagnshall anlades. Samtidigt drogs elektricitet ut till området och en understation (Lillsjöstationen med tillhörande bostadshus) byggdes vid Lövåsvägen efter ritningar av arkitekt Gustaf de Frumerie. Upplåtelsen av tomträtterna gick dock trögt i början, men takten ökade efter första världskriget.

1916-1917

lät Stockholms stad uppföra den faluröda bostadslängan i kvarteret Bergsryggen vid sydvästra sidan av Ulvsundavägen. Ursprungligen planerad som provisoriska nödbostäder är huset ett av de få bevarade byggnader av denna typ i Stockholm.

1920-

tillkom de flesta egna hemmen i trädgårdsstaden, oftast genom entreprenad av den blivande ägaren. Men det förekom även spekulativt byggande, där privata entreprenörer byggde hus för vidare försäljning.

1930-tal

fortsatte utbyggnaden av egna hem på tomter med tomträtt,

1940-tal

ökade andelen flerbostadshus som sedermera helt tog över. Det bidrog till en mycket varierande men samtidig sammanhållen bebyggelse i Ulvsunda.