Stora Kopparbergs bergslag i Stora kopparberg socken i Kopparbergs län i Västmanland

Karta:
Arkiv: Kopparberg Stora (W) bergslag
Länk: Stora kopparberg bergslag, Kopparberget

Kopparberget, under medeltiden Tiskasjöberg, är ett äldre namn på Falun och dess koppargruva. Det har gett namn åt Kopparbergs län. Gruvan vid Kopparberget omnämns första gången i bevarade skriftliga källor 1288 och kallas då Tiskasjöberg. Brytningen av malmen hade då pågått åtminstone sedan 1000-talet.

Driftsorganisationen är känd genom kung Magnus Erikssons 17 februari 1347 utfärdade privilegiebrev och en brytningsordning, daterad 19 februari 1360. Berget ägdes efter 1395 helt av kungen som regale och bergsmännen betalade avrad för malmen som bröts. I början av 1500-talet fanns vid berget omkring hundra arbetare varav många hade hamnat där genom bergsfriden (asylrätten) såsom straffångar, lösdrivare och krigsfångar.

Den senmedeltida kopparproduktionen vid gruvan beräknas till omkring 500–600 skeppund råkoppar per år omkring år 1360 och säkra uppgifter från tullräkenskaper föreligger om runt 2 300 skeppund på 1490-talet. Bergets förvaltning styrdes av en bergsfogde och ett råd av fjorton bergsmän. Inom rådet utsågs två rådmän som fungerade som domare respektive bergmästare. Den äldste kände bergsfogden var Gereka Skiptare som nämns 1351. Under medeltiden sköttes brytningen av bergsmännens gruvdrängar och dagkarlar.