Katarina mellanrote nr 14 i Rotemansarkivet i Stockholm (A) stad

Arkiv: Rotemansarkivet (A) arkiv *
Länk: Stockholms roteindelning, Rotemansarkivet (A) rote
Alias: Katarina SV (A) rote 14 », Katarina V (A) rote 14 », Skanstull (A) rote 14 »

1878-

När rotemanssystemet infördes bestod de första rotarna i Katarina församling av rote 12 Katarina sydöstra rote, rote 13 Katarina norra rote och rote 14 Katarina sydvästra rote.

1887-

namnändras rote 12 till Katarina östra rote och rote 14 till Katarina västra rote, medan rote 13 behöll sitt namn Katarina norra rote.

1894-

namnändras rote 12 till Barnängsroten, rote 13 till Stadsgårdsroten och rote 14 till Skanstullsroten.

1899-10-01

I rote 12 och rote 14 bodde stadens mest fattiga befolkning. Det innebar att rotemansexpeditionerna i hög grad upptogs av fattigvårdsärenden vilket inverkade negativt på dess övriga verksamhet. För att minska belastningen på expeditionerna inrättades en ny rote.

• Den nya roten, rote 25, erhöll namnet Barnängsroten från rote 12 som nu namnändrades till Danviksroten.

1917-05-01

Efter att Katarina församling delats till två församlingar tillhör rote 12 den nybildade Sofia församling och ändrade namn till Sofiaroten, men fortsatte allmänt att kallas Danviksroten.

• rote 14 ändrar namn till Katarina mellanrote, men fortsatte allmänt att kallas Skanstullsroten. Rote 14 fortsatte att tillhöra Katarina församling efter församlingsdelningen

1917-05-01

med anledning av folkmängdens ökning i Katarina församling biföll stadsfullmäktige mantalsnämndens begäran om att inrätta ytterligare en rote i församlingen.

• roten tillkom genom att större delen av rote 14 Skanstullsrotens område uppläts till en ny rote, rote 36 Helgaroten, som var den sista som bildades i Stockholm.
• rote 36 omfattade det område som i norr begränsades av Folkungagatan, i väster av gränsen till Maria församling, i söder av Årstaviken och i öster av Götgatan.