I samband med reformationen sökte statsmakten minska biskoparnas, och då inte minst biskopen i Linköpings stifts, makt. Som en del av detta utnämndes ordinarius i de gamla stiften, vilka erhöll en regional maktutövning, som kunde anses vara i betydande utsträckning jämförbar med en biskops, utan att stiften formellt delades. Detta var anledningen till att man utnämnde en ordinarius i Kalmar, även om området alltjämt ansågs höra till Linköpings stift.
1678-
Varken ordinarie eller superintendenter hade erhållit någon biskopsvigning, och var således inte, i denna mening, delaktiga av den apostoliska successionen. Karl XI upphöjde emellertid superintendenturen i Kalmar stift till biskopsdöme den 5 april 1678.
1678–1680
ingår även östra Blekinge i stiftet. Under några decennier på 1600-talet tillhörde även den norra delen av länet till Kalmar stift, men det överfördes snart till Linköpings stift.
1901-
Anledningen till att Kalmar stift drogs in var krav från riksdagen, då man ville minska kostnaderna, eftersom det ansågs nödvändigt att bilda Luleå stift. Inför Kalmar stifts indragning bestämdes redan 1901 att om biskopen i Växjö stift (N.J.O.H. Lindström) avled före biskopen i Kalmar stift (Henry William Tottie), skulle Tottie automatiskt bli biskop i Växjö stift och vara förpliktad att flytta till Växjö. Om däremot Tottie avled före Lindström skulle stiftssammanläggningen ske med förpliktelse för Lindström att vara biskop över det utvidgade stiftet. Tottie avled 1913 och Lindström först 1916.
-1915
Kalmar stift hade då det upphörde 45 pastorat och 70 församlingar. Stiftsstad var Kalmar, och Kalmar domkyrka har alltjämt en domkyrkas rang. Då biskopen i Växjö besöker Domkyrkan i Kalmar använder han den senares biskopsornat.
