Elleholms stad i Blekinge i Danmark
med Sjöborgs slott

Arkiv: Elleholm (K) församling, Mörrum (K) församling
Länk:
även: Elleholm (K) socken

1450-1600

har Elleholm stadsrättigheter

1564-

staden bränns av svenska trupper flera gånger

1658-

vid freden i Roskilde blir Skåneland (DK) område » svenskt

1664-

närbelägna Bodekull (Karlshamn) får stadsrättigheter och Elleholms befolkning beordras att flytta dit

Elleholm är en holme i Mörrumsån och en by i Karlshamns kommun, Elleholms socken i Blekinge län, och platsen för en befästning till den historiska staden, Sjöborg.

Holmen ligger mellan två grenar av Mörrumsån, Lillån i väster och Storån i öster. Elleholms kyrka är byggd 1705. På holmen finns även Elleholms hovgård. Namnet Elleholm betyder alholme, eller egentligen äleholm (dvs en holme bevuxen med alar), jämför med det danska ordet elletræ.

Under danskt välde hade Elleholm stadsrättigheter mellan 1450 och 1600. Staden tillhörde ärkebiskopen i Lund, men kom att brännas under krigen 1564. Därefter kom man att flytta stadsrättigheterna till det närliggande Sölvesborg. Orten var alltså redan på nedgång när de svenska myndigheterna 1664 gav stadrättigheter till det närbelägna Bodekull, som hade gynnsammare förutsättningar för en hamn.

[SvD 15-01-13] Elleholm grundades av ärkebiskopen i Lund, som förlade staden till en långsmal ö nära Mörrumsåns utlopp, inte långt från dagens Karlshamn. Ön ägdes av ärkebiskopen, vilket gjorde grundandet till en administrativt sett enkel historia. Allra först byggdes den befästa gården Sjöborg, kring vilken ett litet samhälle växte fram. När det projektet framstod som lyckat, år 1450, utfärdade ärkebiskopen stadsrättigheter. I en beskrivning från början av 1500-talet framgår att staden bestod av två rader trähus längs en gata.

Mycket mer än så vet vi inte om stadens utseende. Elleholm hade nämligen inte framtiden för sig, bland annat eftersom Blekinge var ett lockande plundringsområde för svenska trupper under dansk-svenska krig. Staden brändes upprepade gånger, till exempel under nordiska sjuårskriget, och miste sina stadsrättigheter år 1600. Den återstående befolkningen beordrades att flytta till Sölvesborg.