Släktskap föreligger mellan personer som har gemensamt ursprung. En persons släktingar tillhör någon av följande tre kategorier: anor (anfäder, anmödrar, anföräldrar, förfäder, ascendenter) som personen härstammar från (t ex far, mormors farmor), ättlingar (avkomlingar, descendenter) som härstammar från personen (t ex dotter, sonsons dotterson) och anättlingar som är de som i övrigt härstammar från någon av personens anor (t ex bror, fars kusin, sjumännings dotterdotter).
En släkt består av de ättlingar som härstammar från en gemensam ana, som då kallas släktens stamfader eller stammoder (stamföräldrar). Ett trängre och traditionellt begrepp är agnatisk släkt, som begränsar medlemskretsen till de män och kvinnor som härstammar på obruten manslinje, vilket bland annat var utgångspunkt för arv av släktnamn före 1983. Kognatisk släkt avser samtliga som härstammar från en stamförälder.
De ättlingar som är släkt på samma avstånd till en stamförälder tillhör en gemensam generation (släktled). Vid en numrering från 0 för stamförälderns generation motsvarar generationsnumret antalet beståndsdelar i släktskapsordet för ättlingarna, såsom 4 för en dotterdotters sonson. Motsvarande kan tillämpas på anor, med exempelvis utgångspersonens morfars mor i generation 3.
Det finns två huvudtyper av grafiska översikter för att schematiskt åskådliggöra släktskap. En redovisning av en persons anor kallas antavla och en motsvarande för ättlingar stamtavla eller släkttavla. Varje individ har teoretiskt ett bestämt antal anor i varje generation. (På en antavla brukar utgångspersonen ges nummer 1, hans eller hennes far 2, mor 3, farfar 4 osv. Det innebär att manliga anor får jämna nummer och kvinnliga udda. Om man fördubblar en persons nummer får man faderns och med tillägg av 1 moderns nummer.)
Om två av en persons anor är släkt med varandra, dvs har gemensamt ursprung, uppkommer anförlust, som innebär att samma anor återfinns på mer än en plats på antavlan. På en stamtavla för en sådan ana förekommer den ifrågavarande personen som ättling på två eller flera ställen, innebärande ättlingsförlust eller stamförlust.
I syfte att entydigt och överskådligt beskriva släktskapen mellan ättlingar och den helhet dessa utgör, är släktens talrika personkrets ordnad och presenterad enligt ett system för redovisning av genealogisk information i en särskild form av stamtavla och med systematiska individbeteckningar, som Per Anderssons utarbetat 1977–1982 och därefter stegvis utvecklat. Systemet, som förklaras i det följande, har närmare behandlats i hans uppsats Systema Genealogiæ (i Släkt och Hävd 1986:2) och böcker Sveriges släkter (1988), Östgötsk och småländsk släktbok (2008) och Sveriges kungasläkt (2019).
Systemets grundläggande enhet är individen – släktens byggsten – och alla ättlingar till stamfadern behandlas enligt samma principer. Härtill kvalificerar endast det faktum att personen är avkomling till stamfadern. Till skillnad från många andra genealogiska framställningsformer är här alla övriga omständigheter ovidkommande, såsom individens kön, tillhörighet till agnatisk släkt, vilket namn han eller hon bär, inom- eller utomäktenskaplig börd, innehav av någon ärftlig värdighet eller egendom, civilstånd, ålder eller social ställning.
Kretsen av enheter i släktkartläggningen avgränsas sålunda genom ett kognatiskt urval med gemensam utgångspunkt, dvs utgörs av den totala mängden av alla efterkommande till stamfadern fram till dags dato, kvinnor såväl som män och oavsett om de härstammar via män eller kvinnor.
Den struktur vari enheterna ges inbördes ordningsföljd inleds med stamfadern, varefter hans och varje ättlings barn redovisas i födelsetidsordning. Det äldsta barnet följer alltid som första ättling efter sin förälder, så att en äldre släktlinje fullbordas innan närmast yngre linje följer efter, s k lineal primogenitur. En persons alla barn, barnbarn osv upptas alltså före hans eller hennes yngre syskon. Samhörigheter – ingifta, samboende osv – infogas direkt efter den ättling som de hör samman med.
Vid gifte eller motsvarande mellan två personer som härstammar på var sin linje från stamfadern blir deras gemensamma barn ättlingar till denne på två håll, dvs en stamförlust uppkommer. Barnen och deras efterkommande upptas då på den ena släktlinjen, medan hänvisning sker vid den andra. I valet mellan möderne- och fädernesidan har det bedömts att tydligheten i framställningen gynnas av att dels en och samma av dessa används konsekvent för alla fall av dubbelättlingar, dels fädernesidan väljs, av det enda skälet att de släktnamn som personerna betecknas med har ärvts på huvudsakligen denna sida under århundradena.
Även adoptivbarn redovisas, liksom deras samhörigheter, men adoptivbarnens efterkommande följs inte vidare.
Om varje enhet – person – eftersträvas värden på variabler som beskrivs nedan.
Varje ättling har i redovisningen en unik individbeteckning, en bokstavskombination som exakt anger hans eller hennes plats bland de övriga medlemmarna av den stora släkt som utan dessa kännetecken skulle te sig mycket svåröverskådlig. Utgångspunkt för tilldelningen av individbeteckningar är stamfadern. För varje generation efter honom tilläggs en bokstav till och med den ättling som ska betecknas. Bokstavens plats i alfabetet motsvarar individens ordningsföljd i syskonskaran. En man anges med stor bokstav och en kvinna med liten. Bokstäverna ordnas i grupper om tre från vänster. Exempel: stamfaderns äldsta barn, om det är en dotter, får beteckningen a, denna dotters tredje barn, som är en son, aC osv. Systemet är till fullo utbyggbart och störs inte – vilket en löpande numrering av ättlingarna gör – av att nya individer föds mitt i släkten. I varje familj ges utrymme för lika många barn som antalet bokstäver i alfabetet. Ytterligare exempel:
Beteckningen kan ses som en koncentrerad stamtavla som visar ättlingens härstamning från stamfadern. Därur kan man utläsa individens kön och plats bland syskon och andra släktingar. Antalet bokstäver i den för en ättling anger vilken generation han eller hon tillhör, räknat från stamfadern i generation 0. Beteckningen kan också utläsas som en släktskapsbenämning, där stor bokstav ersätts med son och liten med dotter; t ex är CFc sonsons dotter till stamfadern. Släktmedlemmar med samma antal bokstäver i beteckningen tillhör samma generation. Genom skillnaden mellan stora och små bokstäver är det också möjligt att utläsa vilken ana stamfadern utgör för en ättling, t ex att EDa e har stamfadern som sin morfars farfar. Den lineala primogenituren innebär att släktmedlemmarna upptas i alfabetisk ordning efter individbeteckningen.
Släktskapet mellan två släktmedlemmar kan utläsas vid jämförelse av deras beteckningar. Man bortser från den del i början av beteckningen som är lika hos båda personerna. För ättlingar i samma generation (s k kollateraler) gäller att det antal bokstäver som då återstår i varje beteckning direkt kan insättas i det s k männingsystemet för att uttrycka deras inbördes släktskap. Exempelvis är HaA och Hab, som på en bokstav när har identiska beteckningar, enmänningar, dvs syskon. Släktskapsbenämningarna därefter är: tvåmänningar (kusiner), tremänningar (sysslingar), fyrmänningar (bryllingar), femmänningar osv. Även om släktingarna inte befinner sig i samma generation efter stamfadern, framstår släktskapet tydligt, t ex att gaB AA är kusinbarn till gac A. Om man tar bort sista bokstaven i individbeteckningen för en ättling, får man beteckningen för den av hans eller hennes föräldrar som släktlinjen till stamfadern går via. Genom att ta bort en bokstav i taget, är det enkelt att generation för generation följa släktledningen från en ättling tillbaka till stamfadern.
Om en ättling leder sitt ursprung till stamfadern på mer än ett håll avslutas beteckningen med det totala antalet härstamningar från stamfadern efter kolon, exempelvis DkA bAH:3.
Ättlingars adoptivbarn redovisas på liknande sätt som biologiska ättlingar, men individbeteckningen innehåller markeringen / vid det generationsskifte där adoptionen ägt rum, t ex dAC bG/a. Vid mer än en härstamning (varav en kan vara biologisk och en annan genom adoption) anges både antalet biologiska linjer och det totala antalet, t ex fHc/B:0/3, AAi D:1/2.
Med en ättling samhöriga personer, såsom make/maka (gemål) och samboende, anges med ättlingens beteckning åtföljd av respektive g, g1, g2, sb, sb1, sb2 osv efter bindestreck, när de omnämns fristående, t ex Eh-g.
Strukturen av besläktade människor – helheten och relationerna mellan individerna – är det primära föremålet för släkthistorisk kunskap. Därför eftersträvas inte någon närmare biografisk skildring av de enskilda släktmedlemmarna. Detta vore inte heller möjligt med ett så stort antal personer. Framställningen om var och en av ättlingarna är således koncentrerad till en handfull centrala variabler med avsikt att ge svar på frågorna: vem (namn), vad (yrke/titel), var (ort), när (födelse, död) och hur (släktrelationerna bakåt, i sidled och framåt).
Personnamnet utgör den term med vilken individen identifieras. En yrkesuppgift eller titel ger anvisning om personens sociala hemvist och en bostadsort om den geografiska. Med födelse- och dödsdatum framstår den tidsmässiga inplaceringen. En släktmedlems plats i det totala släktsammanhanget definieras av relationerna till de besläktade och besvågrade personerna i övrigt. Detta uttrycks dels genom den systematiska individbeteckningen, dels genom redovisning av ättlingarnas samhörigheter, med alternativen ingift, registrerad partner, trolovad, samboende och i övrigt andra förälder till barn. En central funktion för medtagande av samhörigheter är att varje ättling så långt möjligt ska ha båda sina föräldrar med i släktredogörelsen.
Uppgifterna om varje individ är i normalfallet komprimerade till att uppta en rad i redovisningen och återges fördelade på sju kolumner: 1) individbeteckning, 2) andra förälder, 3) identifikationsuppgifter i form av namn och yrke/titel, 4) bostadsort, 5) födelsedatum, 6) dödsdatum och 7) antal barn alternativt att barn saknas eller eventuella ättlingar är outforskade. Uppgifterna i kolumn 3 tar sin början efter indrag som motsvarar personens generationstillhörighet. Högst upp och längst ned på varje sida av släktredovisningen finns generationssiffror utsatta, och de markerar de positioner där personuppgifterna om respektive generations släktmedlemmar finns inplacerade.
Förnamn och tilltalsnamn. Identifikationsuppgifterna om en person inleds med förnamnets fullständiga lydelse enligt namngivningen i anslutning till födelsen. Tilltalsnamn utmärks med versaler: ”ANNA Maria”. Som ett av förnamnen kan personer i vår tid ha ett fadersnamn (patronymikon), t ex Eriksdotter, en namntyp som ursprungligen hade karaktären av personligt efternamn. Om tilltalsnamnet är ett annat än något av de i folkbokföringen registrerade förnamnen, anges det inom parentes och sist bland förnamnen, dock före ett eventuellt fadersnamn, t ex ”Christina Sofia (STINA) Svensdotter”. Om personen har ett allmänt brukat smeknamn men ändå skriver sig med ett tilltalsnamn bland de egentliga förnamnen, kan smeknamnet – dock restriktivt – anges inom parentes och med gemener samtidigt som det mer officiella tilltalsnamnet utmärks med versaler, t ex ”Karl SVEN-OLOF Lennart (Olle)”. Om det kan finnas risk för att det sista i en uppsättning förnamn uppfattas som ett mellannamn, tilläggsnamn, efternamn eller släktnamn alternativt det första av namn inom dessa senare kategorier som ett förnamn, markeras åtskillnad mellan förnamnen och de övriga med en punkt, exempelvis ”ADAM Leander.Skog”, ”ERIK.Werner Svensson” och det mindre sannolika men enligt namnlagen fullt möjliga ”PER Persson.Persson Persson”. När en person har bytt förnamn, anges den nya lydelsen så som beskrivs under Efternamn nedan. Personnamn återges enligt folkbokföringens stavning.
Efternamn. Beroende på gällande namnrätt och namnskick vid en viss tidpunkt kan ett efternamn – i vid mening – bestå av en eller två namnenheter, nämligen dels ett fadersnamn (om det inte är ett förnamn), tilläggsnamn eller mellannamn, dels ett personligt tillnamn (såsom ett soldatnamn), släktnamn eller efternamn. Exempel: ”Nilsdotter”, ”Strand”, ”Persdotter Berg”, ”Holmgren”, ”Ström Jonzon”. (Bindestreck ska inte förekomma mellan mellannamn och efternamn, inte heller mellan fadersnamn och släktnamn, men får förekomma mellan de två likställda efternamn som infördes med personnamnslagen den 1 juli 2017 och avlöste uppdelningen på mellannamn och efternamn.) För en person som har bytt namn, t ex vid gifte, anges alla burna namnuppsättningar efter varandra i tidsordning och åtskilda med ett lodrätt streck (omgivet av mellanslag). Om förnamnet är oförändrat upprepas inte detta, men om det har ändrats återges personens nya namn i sin fullständiga form efter det lodräta strecket (dock med den förkortning av upprepade efternamn som beskrivs nedan). Exempel: ”IDA Linnéa Strand | Berg”, ”Eva BRITA Jönsson | J Berg”, ”CARIN Maria Lind | CAJSA Maria L”, ”Ture ANDERS Svensson | Ture Anders MALCOLM Svenander”.
Ett släktnamn, efternamn, tilläggsnamn, mellannamn eller personligt tillnamn såsom soldatnamn som burits av en ättling markeras med fet stil första gången det förekommer i en obruten generationsföljd. Namn av samma slag som endast burits av en samhörighet återges i kursiv stil.
I en post, omfattande ättlingen och hans eller hennes samhörighet(er), skrivs varje släkt-, efter-, tilläggs-, mellan- eller tillnamn ut i sin helhet där det kronologiskt uppträder först. Då namnet upprepas i posten förkortas det med versal begynnelsebokstav, om det kan ske utan risk för oklarhet. Exempel: ”HUGO Nilsson | B” (gift med LISA Berg), ”Eva BRITA Jönsson | J H” (gift med SVEN Holm), ”HULDA Nilsson | N” (gift med JOHAN Nord), ”MARIA Hård af Segerstad | L | H af S” (varit gift med KNUT Lund och återtagit sitt namn som ogift) men ”STINA Ström | Almberg” (gift med BENGT Andersson | Almberg).
Inom hakparentes efter ett efternamn kan förekomma precisering av bärarens släkttillhörighet, t ex en på Riddarhuset introducerad ätts nummer eller hänvisning till årgång i Svenska släktkalendern.
Yrke/titel. För flertalet personer är det uttömmande att ange endast en yrkesuppgift, t ex murare, hemmansägare, soldat, byråsekreterare eller civilingenjör. Endast det sista eller senaste steget i en och samma yrkeskarriär tas med. Det finns dock utrymme för olika titeltyper samtidigt: börds-, utbildnings-, yrkes-, tjänstetitel, bisysselsättning såsom reservofficer, viktigare förtroendeuppdrag såsom riksdagsman, samt vissa officiella utmärkelser (framför allt Serafimerorden). Ett särskilt omfattande exempel: ”greve, filosofie doktor, ambassadör, löjtnant res, riksdagens talman, KMO”. Släktframställningen är historisk – inte en presenskalender – och därför anges inte ”f d”, ”emeritus” etc vid yrken och tjänster som inte längre utövas eller innehas. Titlar beroende av ålder eller civilstånd, t ex ”pensionär” och ”fru”, tas inte med, vilket även gäller ”studerande” till och med gymnasienivå samt bördstitel förvärvad genom äktenskap. I den komprimerade framställningen ryms inte uppgift om arbetsgivare, ämnesspecificering av examina, föreningsuppdrag, ledamotskap i nämnder m m. Yrken och titlar förkortas regelmässigt genom uteslutande av ändelser såsom -are, -ska, -erska, -inna, -arinna, -ande och -ing. Förkortningar görs i övrigt enligt förkortningslistan och allmänna regler.
Bördstitlar anges med förkortning (Gr för greve, Fr för friherre osv), direkt efter namnet för dem som tillhör en svensk eller finländsk ätt och före släktnamnet och eventuellt adelsprefix för övriga, t ex ”PER Brahe Gr” respektive ”JOHANN Gr von Bismarck”. Vid förändring redovisas årtal och om den skett genom utnämning (ut) eller succession (su), exempelvis ”Nils CARL von Borg Fr | 1789 ut Gr”. Även för kvinnliga medlemmar av en svensk grevlig eller friherrlig ätt (upphöjd senast 1809) utmärks deras börd med samma titelförkortning, om än bruket är att titeln inte används av den som är ogift.
Fastighet för jordbrukare. I agrarsamhället, då de flesta saknade släktnamn, användes ofta gårdens eller torpets namn för att benämna en person; exempelvis kallades en Sven Nilsson (som hette Sven och var Nils son) för Sven i Hult. För att komplettera allmogens sällan särskiljande förnamn och fadersnamn, anges fastighet som en särskild uppgift för jordbrukare av olika slag inom parentes efter yrkes- eller titeluppgiften. Samtidigt ger detta möjlighet att följa innehav av släktgårdar. Namnet på fastigheten återges i nominativform (dvs utan eventuellt genitiv-s). I förekommande fall kompletteras detta med en efterföljande gårdsuppgift (i vanliga fall med förkortning, såsom ”sgd” för södergård). Om fastigheten är ett torp eller liknande under en gård anges namnet på detta allra först, följt av förkortningen u för under. Innehavare av större egendomar har i många fall inte haft jordbruket som yrke och använde inte någon till detta kopplad titel, medan benämningar som godsägare och possessionat är förhållandevis sentida (vanligare är att denna typ av jordägare omtalats som exempelvis major N N, äger och bebor alternativt äger och brukar egendomen X). Därför används för denna typ av fastighetsinnehav genomgående benämningen ägare (förkortat äg). Exempel: ”bonde (Hult i Skå A)”, ”arr (Berga ngd i Bo T)”, ”torp (Smedstugan u Ryd mgd i Borg E)”, ”äg (Södraholm i Hov R)”. Ortnamn skrivs enligt nutida normalstavning.
Födelsedatum. Datum anges i formen 19340930, dvs år, månad och dag, utan åtskiljande tecken eller mellanslag. Om uppgift endast finns om år eller år och månad, återges den informationen tillsammans med tre punkter som utelämningstecken för den saknade informationen, t ex ”1934…” respektive ”193409…”. Tidsangivelse som inte kunnat preciseras till exakt datum eller årtal anges med tillägg av förkortningar för cirka, senast eller tidigast, t ex ”1662c”, ”1778s” respektive ”17140622t”.
Dödsdatum. Återges på motsvarande sätt som födelsedatum.
Särskild släkttillhörighet. I redovisningen av Sveriges kungasläkt, utgående från arvmonarkins grundare Gustav Vasa, tillkommer följande beteckningssätt. Den som i egen rätt (dvs inte genom gifte) tillhör ett hus eller en ätt inom det monarkiska systemet utmärks enligt följande: Sveriges kungahus ◊, utländskt furstehus ^ och Sveriges adel *. Tecknet ° anges vid ättlingar till det nuvarande kungahusets stamfader Carl XIV Johan. Personer som ingår i en släktlinje från Gustav Vasa till Sveriges nuvarande kung betecknas med ‡.
Individbeteckning. Se särskild redogörelse för denna ovan.
Andra förälder. För att ange vem av en ättlings samhörigheter – om det finns mer än en – som är andra förälder till ett barn, anges samhörighetens relationstyp och eventuella ordningsnummer på barnets rad (enligt lydelsen först bland relationsuppgifterna på den andra förälderns rad). Om det bara finns en samhörighet och den är andra förälder, lämnas tomt. Vid ensamadoption anges ”0” på platsen för andra förälder, om en eller flera samhörigheter till adoptanten redovisas.
Bostadsort. För nu levande anges den nuvarande bostadsorten och för avlidna den ort som personen under längst tid har varit huvudsakligen bosatt på eller är mest förknippad med. Som ort kan förekomma stad, köping, socken (motsvarande distrikt från och med 2016) eller postadressort. För boende i tätorter anges postadresorten; om tätorten inte är egen postadressort kan båda dessa anges i nämnd ordning, t ex ”Villshärad, Gullbrandstorp”. Sockennamn, för dem med hemvist på landsbygden, åtföljs av länsbokstavskod (”Bettna D”) enligt för varje tid gällande länsindelning, dock med fortsatt uppdelning på de fem län som lades samman till Skåne län 1997 respektive Västra Götalands län 1998. Utländska orter följs av landskod (”Roskilde DK”), i Australien, Canada och USA även med delstatsförkortning eller motsvarande (”Albany NY USA”). I de fall en ättling inte följts ända till sin död eller till nutid men en senaste flyttningsuppgift finns, anges den då kända bostadsorten följd av flyttningsår och destination, t ex ”Färgaryd F 1890 NAm” (emigrerat till Nordamerika). För att ange var en person enligt senast kända uppgift var bosatt utsätts årtal för uppgiften efter orten, t ex ”S Hestra F 1892”.
Antal barn vid ensamadoption respektive ättlingar saknas eller är inte kända. I den kolumn där antalet barn återfinns på raden för en samhörighet anges på en ättlings rad det antal barn som denne adopterat ensam. Vid avlidna ättlingar utan samhörighet och barn utmärks där med tecknet ø (tom mängd) att inga efterkommande finns. Ättlingar vars eventuella barn inte har utretts fullständigt markeras i stället med <.
Samhörighet – typ och ordningsnummer. Uppgifterna om en samhörighet inleds med relationens typ: g för gift, rp för registrerad partner, tr för trolovad (enligt gällande rätt före 1973), sb för samboende (som kan avse även ”särbo” och liknande relationer), bp (förkortning för barns förälder, ”parent”) för andra förälder till barn fött utom äktenskap, trolovning eller samboförhållande. Om det finns mer än en relation av samma typ sätts ett ordningsnummer omedelbart efter förkortningen, t ex g1, g2, sb1, sb2.
Vigseldatum eller samboende från år. Tidsuppgift anges på samma sätt som beskrivits för födelsedatum. Datum anges för vigsel och registrering av partnerskap. När ett samboförhållande eller en trolovning började anges med årtal. För barns förälder i övrigt anges ingen tidsuppgift. Om en relationstyp övergått till en annan, t ex samboförhållande blivit äktenskap, anges inte tidpunkt för den rättsligt svagare relationen.
Skild datum eller samboende till år. I förekommande fall anges datum då äktenskapsskillnad – eller motsvarande för registrerat partnerskap – vann laga kraft alternativt år för samboförhållandes eller trolovnings upphörande.
Antal barn i relationen. Som sista uppgift på raden för en samhörighet anges det antal barn som ättlingen har med denna samhörighet (dvs inte samhörighetens alla barn, om han eller hon har barn också i annan relation). Vid en adopterads samhörighet anges i stället tecknet ”-” eftersom deras barn inte följs vidare.
Individbeteckning vid släktgifte och motsvarande. I de fall båda parter är ättlingar till stamfadern görs hänvisning till den samhöriges egen plats i släkten genom hans eller hennes beteckning efter ett likhetstecken i första kolumnen. Om en samhörighet inte själv är ättling men förekommer som samhörighet på mer än en plats, anges korsvisa hänvisningar med likhetstecken och beteckningar satta inom parentes.
Adoption. Uppgifterna om ett adoptivbarn till en ättling inleds med förkortningen ad, som också används vid annan form av icke biologiskt föräldraskap enligt föräldrabalken.
För en ättling som blivit bortadopterad anges uppgift om adoptionen inom hakparentes efter hans eller hennes efternamn som adopterad, följt av individbeteckningen för adoptanten om denne också är en släktmedlem. Exempel: ”Jan OLOF Kvist | Nilsson [ad av EbC aA]”.
Uppgifter som saknas om företeelser, som hänför sig till en period då ifrågavarande person är känd, markeras med tre punkter. Exempelvis anges ”…” på platsen för yrkesuppgift, om det kan antas att personen har eller har haft ett yrke eller en titel. Avsaknad av information om vilket av flera förnamn som är tilltalsnamn utmärks inte särskilt. Se även under Födelsedatum ovan beträffande skrivsätt vid ofullständigt datum.
Hur mycket släkt en ättling är till en släkts stamfader (alternativt stammoder) beror på antalet generationer och antalet härstamningar från honom.
Ett sätt att uttrycka släktskapsgraden är att ange hur stor andel i procent som stamfadern utgör av ättlingens anor i den generation där stamfadern befinner sig. För stamfaderns barn representerar han hälften (50 procent) av deras ursprung (och stammodern den andra hälften), för barnbarnen hälften av hälften (25 procent), osv.
För den som leder sitt ursprung till stamfadern på mer än ett håll summeras procenttalen från de olika härstamningarna. Exempel: Ett barn till två av stamfaderns barnbarn, vilka alltså är kusiner, har släktskapsgraden 12,5 + 12,5 = 25. Det blir då samma värde som för ett barnbarn på en enda linje.
Observera att procentsatsen inte gör anspråk på att uttrycka den genetiska likheten med stamfadern utan endast är ett teoretiskt värde för att jämföra olika personers grad av släktskap till honom.
Antalet generationer efter stamfadern motsvarar antalet bokstäver i individbeteckningen (som återges först på varje ättlings rad i släktredovisningen). Vid härstamning på en linje är släktskapsgraden följande för respektive generation (procent):
1: 50
2: 25
3: 12,5
4: 6,25
5: 3,125
6: 1,5625
7: 0,78125
8: 0,390625
9: 0,1953125
10: 0,09765625
11: 0,048828125
12: 0,0244140625
13: 0,01220703125
14: 0,006103515625
15: 0,0030517578125
16: 0,00152587890625
17: 0,000762939453125
18: 0,0003814697265625
19: 0,00019073486328125
slekt.se/redovisningssystem © 2022 Per Andersson