Alvastra (Ögl) kloster

Alvastra kloster i Tollstad V (Ögl) socken » i Östergötland

Arkiv: –

Enligt Exordium magnum var det Ulvhild Håkansdotter, maka till kung Sverker den äldre, som bjöd in Alvastramunkarna till Sverige. Detta passade utmärkt med Bernhard av Clairvaux' strävan att sprida cisterciensorden också till det kalla och avlägsna Norden. Enligt biskop Brask ingick den åt munkarna skänkta marken vid Alvastra i Sverkers morgongåva till Ulvhild, men det är oklart vilken roll kung Sverker hade vid grundandet av klostret. Medan Exordium magnum bara nämner hans drottning som initiativtagare så anger ett dokument från det danska klostret Vitskøl båda makarna som grundare.

Källorna berättar inte varifrån Ulvhild och, om han nu var inblandad i det hela, Sverker fick idén ifrån att grunda Nordens första cistercienskloster. Klart är att både Alvastra och det samma år som detta grundade Nydala låg i Linköpings stift, där Gisle var biskop.[4] Denne deltog i synoden i Lund 1139 tillsammans med ärkebiskopen Eskil och den påvliga legaten Theodignus. Det är troligt att Theodignus informerade och talade väl om cisterciensorden inför de församlade. En gissning är att antingen Eskil eller Gisle sedan påverkade kungaparet till att bjuda in cisterciensmunkar till Sverige. Enligt ordensreglerna var i vilket fall som helst biskop Gisle tvungen att godkänna alla klostergrundanden i sitt stift, och han var själv initiativtagare till grundandet av Nydala.

1143

begav sig ett antal munkar tillsammans med ett antal lekbröder iväg från det franska klostret Clairvaux. I Sverige delade sig sällskapet i två mindre, där det ena begav sig till Nydala och det andra till Alvastra. Enligt Exordium magnum blev Bernhard av Clairvaux före avfärden uppvaktad av några av munkarna som hade utsetts till att fara iväg, däribland den blivande Alvastraabboten Gerhard. De klagade och grät och bad om att få stanna kvar. Bernhard befriade dem inte från deras uppdrag, men lovade Gerhard att han en gång skulle få återvända till Clairvaux och dö där, vilket han slutligen också gjorde 1193 efter att ha varit Alvastras abbot i 40 år.

• I likhet med andra cisterciensabbotar var Alvastras abbot skyldig att delta i det årliga generalkapitlet i Cîteaux, men det stora avståndet gjorde att detta tog både oproportionerligt stor tid och kostnad i anspråk. Av denna anledning gjordes 1217 ett undantag för Alvastra och övriga kloster i Sverige och Norge, så att de därefter bara behövde delta i vart femte generalkapitel.

1544

När klostret väl hade övergivits, hände det som hände med så många andra cistercienskloster efter reformationen, nämligen att klostret började användas som stenbrott. Det började 1544 med att sten från klosterbyggnaderna användes vid byggandet av Vasaslottet Vadstena slott och fortsatte på 1570-talet då Per Brahe d.ä. använde material från klostret vid uppförandet av sitt slott på Visingsö[33]. Johan III klandrade Brahe för detta och hade planer på att rädda åtminstone kyrkan och omvandla den till en sockenkyrka[34]. Av detta blev dock intet utan kyrkan och de övriga klosterbyggnaderna tilläts förfalla ännu mer. År 1567 hade dessutom klosterkyrkan bränts under Rantzaus räd i Östergötland[35]. År 1797 försökte Hjo stad få tillstånd till använda sten från ruinerna vid uppförandet av sin stadskyrka, men denna begäran avslogs[36].

Alvastra kloster är ett före detta cistercienskloster beläget i Alvastra vid Ombergs fot i Västra Tollstads socken i Ödeshögs kommun. Det grundades 1143 av munkar från det franska klostret Clairvaux och var tillsammans med Nydala kloster det första cisterciensklostret i Norden. Alvastra kom i sin tur att grunda munkklostren Varnhem, Julita och Gudsberga och Alvastras abbot fungerade dessutom tidvis som faderabbott åt nunneklostren Askeby, Vreta och Riseberga[1]. Klosterlivet varade utan kända avbrott tills klostret upplöstes omkring 1530 i samband med reformationen. Numera finns bara ruiner kvar av kyrkan och de övriga klosterbyggnaderna.