Kalmar (H) kommun *

Kommunens område motsvarar socknarna Arby, Dörby, Förlösa, Hagby, Halltorp, Hossmo, Kalmar, Karlslunda, Kläckeberga, Ljungby, Mortorp, Ryssby, Voxtorp, och Åby. I dessa socknar bildas vid kommunreformen 1862 landskommuner med motsvarande namn. Inom området finns även Kalmar stad som 1863 bildar en stadskommun. År 1925 uppgår Kalmar landskommun i Kalmar stad.

Vid kommunreformen 1952 bildades i området runt staden sex storkommuner: Dörby (av de tidigare kommunerna Dörby, Hossmo och Kläckeberga), Ljungbyholm (av Ljungby och Sankt Sigfrid), Läckeby (av Förlösa och Åby), Mortorp (av Karlslunda, Mortorp och Oskar), Ryssby (av Ryssby) samt Södermöre (av Arby, Hagby, Halltorp och Voxtorp). Kalmar stad förblev opåverkad, men år 1965 införlivas Dörby landskommun i staden.

1969-

utbryts delar ur Mortorps och Ljungbyholms landskommuner (Oskar och Sankt Sigfrids församlingar) till Nybro stad.

1971-

bildas Kalmar kommun vid kommunreformen av Kalmar stad och de fem landskommunerna Ljungbyholm, Läckeby, Mortorp, Ryssby och Södermöre.

Kommunen ingår sedan bildandet i Kalmar tingsrätts domkrets.

Det fornsvenska ortnamnet Kalmarnir eller Kalmarnar innehåller leden kalm, 'stenröse' och pluralformen arnar av arin, 'grusig ö'. Namnet kan tidigast ha syftat på området Stensö strax söder om staden. Kalmar hade under medeltiden en stor tysk befolkning och möjligen med influens från namnet på den tyska staden Wismar (av fornty. wisa och mara, båda med betydelsen 'träsk') kan en reducering av efterleden ha ägt rum.

Ett äldre belägg än det ovan nämnda är Kalmarna sutuma, 'Kalmarsund' på en runsten från 1000-talet vid Ärja ödekyrka i Åkers sn. Södermanland.

Kommunens namn skrivs utan genitiv-s i enlighet med liknande ordformer där Kalmar ingår, se Kalmar#Ortnamnet.

Centralort är Kalmar, som också är länets residensstad.