Tingsrätt

Tingsrätterna som instiftades i Sverige 1971 ersatte härads- och rådhusrätterna. Rådhusrätterna fanns då i 27 av landets större städer, medan de övriga städerna låg under häradsrätterna (häradstingen). De senare fanns utspridda på landsbygden. Därmed var de första rättsinstanserna lika över hela landet.

År 1995 fanns 96 tingsrätter i Sverige. Sedan 1999 har antalet skurits ned betydligt till dagens 48 (hösten 2010), och antalet förväntas på sikt vara nere i cirka 40 stycken totalt inom hela landet. Främst försöker man koncentrera tingsrätterna till residensstäderna i mindre län samt till de större städerna.

Begreppet tingsrätt nyskapades inte vid reformen 1971, utan fanns belagt redan på 1600-talet, då vanligen i betydelsen häradsrätt.

Fram till 1990[5] skulle varje verksamhetsår i tingsrätten, i enlighet med 1686 års kyrkolag, inledas med en tingspredikan i någon av Svenska kyrkans gudstjänstlokaler, eller på det aktuella tingsstället. Vissa domstolar har bevarat detta åliggande.

En tingsrätts geografiska område för rättsskipning kallades före 1 juli 2018 för domsaga, för att därefter kallas domkrets. Ett exempel: Blekinge tingsrätt dömer i normalfallet för brott som begåtts inom domkretsen för Blekinge tingsrätt, vilken består av kommunerna Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Olofström och Sölvesborg. Domstolen har sitt kansli i Karlskrona, där den vanligen håller rättegångar. Ytterligare ett tingsställe finns i Karlshamn där rättegångar kan ske, men utan någon fast anställd expedition.

2010 fanns i Sverige 48 tingsrätter. De var placerade i något större städer. Varje tingsrätt har en eller flera kommuner som sitt upptagningsområde (domkrets).